Liten cliffhanger, Del II

Liten cliffhanger, Del I

Status; Som överkörd och påbackad av en lastbil - Vad jag menar är APTRÖTT (men ack så lycklig)

Jisses. Vilken natt det blev igår då..

Frugan och jag gjorde oss vackra inför balen på slottet. Popped open a Prosecco, drack lite goda drinkar. Herregud vad underbart kul att förbereda sig för en bal, ännu en gång!

Vi anlände till ETH (universitet med "Harry Potter-känsla") och irrade runt i förvirringens land ett litet tag. "Where is the Salsa-floor?!". Sen hittade vi det och festen kunde ta fart på allvar. Fångade in varsen tanzpartner och roligheterna inleddes (tänk "Dirty Dancing Havanna"). Sååå kul!

Sen kände vi att vi sugit ut så mycket kul som möjligt av Balen. Sluta alltid på topp! OCH, hahahaha ha ha; Maja var fejk-gravid på Balen också. Gick som om hennes rygg var knäckt, stånkade och hade sig. Grymt kul show. Maja in action. Resultat; En gratis flaska Evian, gå före i toakön samt gå före i taxikön. Natten ledde sen oss vidare till Saint Germain (trots att vi hade bestämt oss för en liten "Saint Germain-time out" - Det sket väll vi i). Kan ju säga att vi var de enda på klubben iförda balklänning, underbart - vi skulle ju verkligen behöva få liiiite mer uppmärksamhet än vanligt på det stället (IRONI)..

Natten var helt enkelt underbar. Avslutades med efterfest på Flamingo. VAR KUL.


Idag har vi haft en så mysig dag som det bara går att ha. Lite mat. Lite kaffe. Lite umgås med trevliga killar. Gud vad jag saknat att umgås med "normala killar", som det går att prata med på riktigt, som är kul att vara med =)

(Ingen balbild än inte. Kör en liten cliffhanger på den..)

Morgonmys

Okej inte så himla mycket morgon längre. Men jag slog just upp mina igenkletade ögon och upptäckte uppsvullnaden i spegeln. Jag stod och beundrade mitt trötta ansikte ett tag. Tyckte jag var snygg och fräsch som en nyponros. Sen tände Maja alla ljus i fönstret och det känns nu som julafton - nästan.

Sen inspekterade jag mina skärsår en stund också. Igår stack jag ner handen i en låda på jobb, för att fiska upp några "small glases". Det gick ju fint. Underbart fint. Förutom hur många "small glases" som helst innehöll lådan även sönderslagna "small glases". Blodforsandet var ett faktum.
Plåster? Inte så långt ögat kunde nå (safety first). Slutade med att jag gick och hällde upp vin med ett finger invirat i tyg som hölls fast av vanlig tejp samt ett blodinsmetat finger sidan om.
Inatt tvättade jag härligheten med en alkoholtvätt som jag tack och lov lyckats hitta. Smärtan var total.

Krigsskada.

Vi fick hem rosor från jobb inatt. Underbarhet på hög nivå.

Polyball ikväll. Längtar!

H-A. H-A. HA.

Har jobbat tills nu. Nästan. Har suttit och iakttagit Maja's hetspyntning av vårt hem ett bra tag. Det ser ut som om julen har kräkt över hela vårt vardagsrumsfönster. Så himla tacky så det blir snyggt!

Vad jag ville påpeka för alla var att jag numera även pratar tyska i sömnen. Tydligen. Innan har jag ju som bekant pratat både svenska och engelska. PLUS att då Maja på skämt pratat tillbaka till mig har jag svarat henne. Hur sjukt är inte det?! Inatt pratade jag alltså på mitt tyska cateringspråk. Maja svarade och jag pratade tillbaka. Börjar tro att jag egentligen aldrig sover och att jag i själva verket är schizofren.

God natt och sov gott - Det ska inte jag göra i alla fall.


Älskar speciellt hur köket speglas i fönstret. Just då man trodde att det inte kunde bli mycket mer modernt.

Supersnabb update (om ni vill läsa något kul, läs inte det här)

Jobb åt folket! Åtminstonde till mig. Herregud.

Barnvakt tisdag. Catering onsdag. Barnvakt och catering torsdag. Barnvakt och megacatering fredag.

Äntligen mycket att göra! Så bra. Ingen tid att bryta ihop eller tänka på annat än jobb.


Fick ett jättegulligt vykort häromdagen också. VJ är i Asien och steker. Fyfasen. Kul för dig!

BAL PÅ LÖRDAG.

Kvälls-smack-in-the-face

Hellre lyckligt ovetande än olyckligt vetande.
Eller?
Fyfaen.


Ikväll har vi serverat till Prinsen av Liechtenstein. Sug på den ni!
Det var en underbar afton. Prinsen föll pladask framför mina fötter och min snygga arbets-uniform. Han frågade om jag ville gifta mig med honom. Sen red vi iväg på hans vita häst i den stjärnklara november-natten.

Allt är absolut sant. Nästan.

En PROPPFULL väska mot Sverige kommer lastad!

Har kämpat som fasen. Väskan som ska sändas till Sverige, för att bekämpa övervikt på flyget och att planet inte orkar lyfta på grund av all min packning, är nu redo.

Den var klar för ett par veckor sen faktiskt. Men oj.. Man kanske skulle veta vad som fanns i den också?! Samt veta värdet på sina saker om något dumt skulle hända. Så jag har slitit upp allt jag innan bara tryckt i på måfå, räknat, skrivit ner, lagt i allt "snyggt" igen.

Vad lärde jag mig? Väskan var lättare (mycket) att stänga då jag tryckt, knycklat och skrynklat i allt, istället för att som nu vika fint och försöka passa in prylarna som i "Tetris".

Efter tio minuter av blod, svett och tårar är nu väskan stängd i alla fall. Om jag tittar på den för länge kommer sömmarna att spricka och allt kommer rasa ut. Bäst att ställa undan den ett tag.

Svinis på onsdag?

Det kan hända.. Jag kanske blir drogad på onsdag. Att vara eller inte vara - det är frågan..

Här sitter i alla fall jag, är 20 år gammal och känner att jag måste ringa hem för att höra vad Mamma & Pappa tycker. Minuspoäng på vuxenfronten.

Helupptagen helg..

Ojoj.. Fullt upp så det stänker om det.

Har varit cateringare (älskar ordvalet) onsdag, torsdag OCH fredag. Alla dagar flöt ihop och sista dagen ville man slänga sig rakt ner på golvet och grina. Nästan. Efter att vi slutat lite väl sent i fredags natt blev det utgång - Äntligen (jobbstressen behövde lättas). Det blev galet, ord kan knappt beskriva så jag försöker inte ens..


I lördags var det upp med tuppen (typ) för att medverka på svenska kyrkans julbasar klockan 9.15. Glada i hågen smög vi in och hade hand om "Fiskedammen". Barnen stekte omkring och kunde för 2 CHF sedan triumfera med diverse gosedjur, böcker och totteband.

Jag sprang sen vidare till lite barnvaktning ett tag. Alltid lika mysigt, kommer så sakna den familjen! Hanna rasade ner Antons klosstorn. Om hon gjorde det igen fick han "smacka henne (skalla)", tyckte han. Det tyckte inte jag.

Tog mig på något sätt hem och upptäckte Maja halvavliden i "sängen" efter en tupplur, något som jag absolut inte fick lyxen att ha tid med. Nåväl. Upptäckte också hur otroligt fruktansvärt apstökigt och smutsigt det var hemma. Såg ut som om någon kräkts kläder och smuts överallt. Fontänspya.

Sen var det dags för barnvaktning nummer 2. Hos en ny familj nu faktiskt. Barnen sov. Jag såg "Madagascar". Åkte till Maja som var jobbandes i närheten. Smink och partykläder åkte på och sen var det mot stan som gällde..


Inatt fick jag ett ryck och började sortera tvätt, duscha, rymma upp.. Galet! Ska snart iväg på mer jobb. Vad är det som försigår?! Saker att göra hela tiden verkar det som. Gud är god mot mig igen. Eller så finns jultomten på riktigt.

Ciao!

Guten Abend

Tänkte bara inflika att jag inatt/idag sovit exakt 0,00 sekunder. Det är väll bara en tidsfråga om när jag ska börja hallucinera och prata med mig själv.

Wo bisch?!

Ovan står ett ytterst vanligt förekommande uttryck i detta hushåll. Betyder ungefär "Vart är du?". Då kan man ju undra hur två personer gör för att tappa bort varann i en 2,5:a.. Men tro mig; Vi kan lyckas med det.

"Vart är du?" myntades då jag antagligen befann mig i vårt hypermoderna kök och Maja stod i sovrummet framför klädpaniken. Med rädsla i rösten visste hon på allvar inte riktigt vart jag var. Eller så orkade hon inte ta två steg ut ur rummet för att kolla innan hon ropade hetsigt. Eller så ville hon bara ha uppmärksamhet. Antagligen det sista.

"Wo bisch?", vilket är den schweizer-tyska versionen av vårt älsklingsuttryck fastnade på våra hjärnhinnor ett par veckor senare (varför? - Jaa.. Bra fråga).. Numera är det ett frekvent-förekommande talessätt som används var dag häromkring. I samma sekund som jag skrev detta sa Maja, TADAAAA; "WO BISCH?".


Min favorit. Lovely.

Idag har jag jobbat dubbelt upp. Inte så mycket att säga om den saken. Hanna tog i hundbajs. En kollega på cateringen ville vara gullegris och "sold us out".

Godnatt.

J'abandonne - I give up - Jag ger upp

Nu går jag och mina benhinnor (gråtandes av smärta) och lägger oss. Nytvättade är vi också, bara för att fira lill-lördag lite extra. FEST.


Min tröja säger "Plommontomat" - ett ICA-original.
Mina benhinnor säger "Kill me now".

Boring-Schmoring

Booooored!

Maja är inte här. Helt rätt; Jag är ensam hemma. Ibland finns det tillfällen då man känner "vad skönt det hade varit att vara ensam ett tag". Detta är INTE ett sådant tillfälle, vilket jag kände redan i eftermiddags, då mitt öde bestämdes.

Maja bokade en bio-dejt med en väldigt söt liten kille (ser ut som barnskådisen som spelar "Richie" i "New adventures of old Christine" - Väldigt kul alltså). "Jag-måste-bekämpa-sömnen-Sanna" ligger i soffan och vill höra om kvällens bravader (och ja - jag vet att klockan är typ nio).


Vad kan jag annars bidra med för kul fakta om dagen..? Vi har jobbat (Hallelujah). Catering på begravningsevent, inte lika muntert kanske men det gick bra ändå. Många ungdomar var där. Många ungdomar pimplade vin och öl. En ungdom ropade "Garcon (typ springpojke på franska)" åt Maja.

Avslutningsvis; Imorgon jobbar jag ännu mer (JIPPIE).

Spökkatten

Skulle hänga upp lite rökskadade kläder på vädring. Ställde mig som vanligt i fönstret och såg underbart snygg ut.

På innergården befann sig också som vanligt "Crazy Cat Ladyn's" lilla katt. Hon matar den alltid, mitt i natten för det mesta och har nästan adopterat den. Fast hon kan inte ta in den till sina andra katter, den är för traumatiserad säger hon.

Så där står han, den lilla rackarn, käftar upp sig och tuggar. Tittar misstänksamt på mig och mina kläder. "Han kommer ju attackera mina stackars kläder", visste jag.

Jag hade fel. Han tänkte bara se så hotfull ut som möjligt och visa sina huggtänder för världen. Han ville ha lite uppmärksamhet helt enkelt. Det kunde jag väll ge honom, han är ju sååå traumatiserad?!!

Jag sa hejdå och hoppade graciöst (som alltid) ner ifrån fönsterkarmen. Kattskrället återgick till sin måltid.

Polis polis potatisgris..

Inatt satt vi och var vakna alldeles för länge, som vanligt. Innan hade jag i alla fall ett uns av rutin och sov ganska tidigt, vilket är bra för mig (tror jag). Nu har jag hamnat i någon slags svacka och sover nästan alltid efter klockan tolv samt vaknar mitt i natten då min kropp inte vill sova längre.

Eller så har jag förundransvärt egendomliga drömmar. Berättade för Maja igår att jag drömt att hon suttit ensam och svept två flaskor vin.

"Blev du full?", var min fråga i drömmen.

"Eh jaa.. och man fick bra fantasi också!".

Herregud, Sanna Mårtensson, ta dig samman.

Nåväl; Till potatisgrisarna.. Vi satt alltså och nördade oss framför varsin dator inatt. Maja rycker till; "Jaha, nu gick det två okända killar utanför fönstret! Släng hit filten (Maja som vanligt halvnäck och fantastisk)!". De fortsatte att smyga runt på vår innergård ett tag och knackade sen på vårt fönster - Läskigt.

"Jaha", tänkte vi. Jag reste mig för att öppna på skakiga ben och då jag närmade mig fönstret; Hallelujah - Två poliser. De skulle bara undra om en töntig lampa som blinkade utanför huset och stod där ett tag och var snygga.

"Godnatt", sa vi. Man kan aldrig få för mycket spänning i vardagen..

Fartfylld kväll..?

Innan hets-sprang jag till tåget i asfalterad, stenhård nerförsbacke - iförd UGG's. Benhinnorna avled.

Har ikväll fått sitta och hålla en gudomlig liten bebis (sovande ganska så mycket!) i min famn. Samtidigt avnjöts TV på svenska. Kunde haft det värre så att säga. "Såhär skulle vi haft det då vi har det som sämst", som min kära far skulle vilja uttrycka det.

Morgonbitter

Nej nu får det vara nog. Jag ger upp och springer och solar. Blekheten har nått sin yttersta gräns. Usch.

Min rygg har dessutom gett upp allt sorts hopp om ett normalt liv. Magen ska vi inte tala om.

Måndagar äger.

Summan av kardemumman

Har hon blivit galen nu också?! Jaha.. Skorna är på i alla fall.

Gånger då man vältrade sig i sin egen dumhet..

Det gick ju bra igår. Mina tvilling-killar (två-äggs, tack och lov. Hade förberett mig på en helkväll av total förvirring) var hur underbara som helst. Föräldrarna var världens gulligaste. Livet lekte.


Livet lekte ännu mer då det dessutom var fredag (FREDAG!) som ju är lika med utgång (UTGÅNG!). Barfota-Sanna gjorde en efterlängtad comeback också. Inte okej.

"OJ..! Nu var här ganska mycket glas på golvet.. Jaja, jag sparkar bort det lite snyggt och dansar kvar. Smile and wave boys."

Då jag såg mina fötter i morse blev jag nästan mörkrädd (svarta kolbitar).

Just-uppvaknad-efter-en-tupplur-Filosofi

Idag var jag en småbarnsmamma på stan..

Strosade runt med ett litet knyte på ca 1,5 månad i vagnen. Folk slängde dömmande blickar ifrån alla håll. Hejden var icke-närvarande. Men hallå?! Så himla ung ser jag väll ändå inte ut? Skulle ju inte ens ha varit en tonårsmamma med mina 20 år.

Ack ja.. Ikväll ska jag pröva lyckan med att passa tvillingpojkar på 4 år (ja, de är båda 4 år). På mitt CV kan jag i alla fall oblygt införa "Professionell barnvakt". Alltid något. Vad fint.

Ännu mer jul i november!

Julemys innan utgång..

"Ska vi inte spela julsånger också?", tyckte Maja Hård.

"Nej!", tyckte Sanna Mårtensson.

Någon slags måtta får det väll ändå vara. För övrigt ville hon julpynta i helgen också. Ganska tveksam - Liiiite tidigt.

Ikväll..

Herr Pitbull spelar i stan. Dit ska vi!

INTE. Vi ska till efterfesten. Ska bli extremt spännande att se hur väl vi lyckas ikväll.


Igår blev jag undervisad och fick se bilder av mannen..

Citat Maja; "Så att du vet vem du ska leta efter!".

Citat mig; "Jaa.. för det kan ju bli svårt. Han steker säkert omkring helt själv (tänk ironisk touch)!".

Juletid & Mat i kylen..

Vi har storhandlat för andra gången i våra liv. Matskörden bestod till mesta del av konserver, konserver, juice och pastapaket. Ni kan ju tänka er tyngdheten i våra påsar.. Då vi svängde in utanför vår port hängde armarna i knävecken och dinglade.

Först mös vi omkring i stan och kollade lite julpynt/partyoutfit åt Maja. Sen spontan-åkte vi ut till IKEA och intog en fin-supé i restauranten. Faktiskt var det väldigt gott och faktiskt var det väldigt mysigt, med små jullampor i fönsterna och barn som hetsade omkring och ville spräcka diverse trumhinnor.

Blä.

Ensamt.


Är i soffan och försöker sträcka på ryggen som känns som om den blivit knivhuggen till tusen. Som jag tidigare nämt; Kan det finnas eller någonsin i världshistorien ha funnits en hårdare säng än vår? Dessutom kan patrasket inte längre ens benämnas som "säng". Vår nya toppmoderna sovplats utgörs av världens hårdaste madrass, slängd lite käckt i en hörna på golvet.

Hur kan detta komma sig?
1. Den "händiga fraulein" (hah, vilket skämt) som bott här har skruvat ihop sängen efter eget behag; "Vem behöver bruksanvisning och vad är kul med att alla skruvar sitter proportioneligt?", känns det som om hon skulle kunna ha sagt.
2. Ungefär så fort man tittat på sängstackarn så har den brakat ihop.

Så efter att vi för miljonte gången lagat sängen, gav den slutligen upp häromdagen.. Den tyckte att det räckte nu. Den ville dö och inte bemödas med några som helst återupplivningsförsök. "Blä" sa den och gav ifrån sig en sista dödssuck. Nu står liket uppkört mot väggen och gapar med sitt skelett. Inälvorna, a.k.a madrassen, ligger alltså fruktansvärd och sorglig på golvet. Han ser ensam och liten ut.

Madrassen ser ut som jag känner mig - ensam och liten. Beror på att jag fick sova just ensam i natt. Maja var iväg på sova-borta-barnvakts-uppdrag och har inte kommit hem än. Senare kommer lyckan bubbla upp i mig igen, var så säkra. Jag möter frugan i stan för att avnjuta allt vackert julpynt. Det är verkligen magiskt, alla borde få uppleva det!

Aquarena. Spa/Bastu/Bad som vi besökte förra vintern.

Dresscode; Naket.

Och dessutom!!

Återfick min älskade favorit-tröja som jag tappat för två veckor sen igår.. Kalla mig "Lyckligast-i-världen".

Status; "Morgontrött?!"

Var är mitt huvud? Ganska så inte här i alla fall..


I helgen skulle vi jobba (äntligen!) och det kan man ju säga att vi gjorde! I fredags var det service på födelsedagsfest som höll på till 01.30. Vi hade förberett oss för utgång, blev det så? Svar NEJ. Istället fick vi snällt åka hem och krypa i säng vid 3-snåret.


På lördag morgon åkte jag hem till Anton och Hanna - mina barn (alltid mysigt att vara med dom). Vi var ett tag i iskall lekpark med tillhörande is-regn. Hanna bet sig i läppen så det började blöda ("Herregud, det är en tand som fått sätta livet till! PANIK. Vad ska jag ta mig till?!". Insåg att det "bara" var läppen och kunde släppa taget om mitt illamående..)..

Hanna åt hur mycket sand som helst. "NEEEEEEEEEEEEJ HANNA, INTE SÅÅÅÅ!". But who can blame her? Alla barn äter väll sand, eller? På en semester till Tunisien i mina yngre dagar krängde jag i alla fall sandstrand som om morgondagen ej fanns.

Jag gjorde lunch åt mig och barnen (tortellini/stekt korv/pastapesto - sååå avancerat). Alla åt. Hanna slängde/spottade ut hälften på golvet. Underbart. Hanna sov middag. Anton och jag ritade, byggde med klossar (kul!) och mös. Han är sötast i världen. Båda är det förresten. Resten av familjen kom hem och jag fick äran att hålla minstingen i min famn ett tag. Herregud, mitt hjärta stannade ett tag, ville nästan gråta lite.


Igår kväll var det service på en grym fest. Turkfest. Hade blivit varnade kvällen innan att "turkar kan festa". Svar JA, det kunde dom! Typ årets roligaste fest. Dans på stolar, krossade glas, ringdans, sång, MAGNUMVODKA som tog slut på ett andetag och fylldes på under hela kvällen. DJ:n var influgen ifrån Turkiet och var så himla bäst att man inte kunde motså en liten shake-down bakom buffén..

02.15. Nu kunde vi sluta.. Hem? HAH!! Nej det blev utgång, vi skulle bland annat fira lägenheten.. Hann med cirka 1,5 timmar på Saint Germain - kvalitetsutgång. Snacka om att göra det bästa av situationen.. Behövde vi anstränga oss? Knappast. Blev hur kul som helst (als immer).. Jag var nästan DJ där ett tag också. Alla skrek att jag var grym. Okej nej. Stod och fejk-spelade bredvid den riktiga DJn en stund. Plus välte nästan ner en spelplatta. Hur ganska pinsamt hade inte det varit? Klumpiga mig.

Vars ska jag bli av?! Kunde det ha varit bättre?! - I don't think so..

Mina föräldrar fixar och trixar - Ni är bäst!

I februari flyttar jag in i min egna lägenhet i Helsingborg.. Jag kommer tillbaka hem och nu blir ni inte av med mig så lätt! Längtan sticker fram är det minsta man kan säga. Jag är så lycklig att en liten segerdans skulle sitta som en smäck!

Speciellt kul (?) är att självaste Kajsa absolut inte ville att jag skulle flytta tillbaka hem; "Det är mitt hus nu, du får inte bo där..". Underbart. Kajsa är prinsessan i det Mårtenssonska slottet och askungen Sanna får nöjet att bo på egen hand - Just how we all like it..


För övrigt kan ni kalla mig "Kok-konstens dotter". Det stämmer ju ganska så bra i och för sig, då mor min är grym i köket. Nåväl, åter till mig. Är så stolt över mig själv och det faktum att jag idag, för tredje dagen i rad (!!), har stått framför spisen och rört ihop någon slags "riktig" måltid. Vuxenpoäng!

Status; Nervös/förväntansfull/lurig

Måste bege mig på "skrivar/kopiator/fax-jakt" snarast! Avslöjar förhoppningsvis imorgon vad det är jag svamlar om.. Vill ABSOLUT INTE ta ut någon som helst slags seger i förskott..

Men! Magkänslan (fjärilar som studsar omkring) är på topp, så en liten liten seger-dans med kombinerad sång ska jag nog kunna unna mig ändå!!

Idag fyller min lilla mamma år!

(Oroa dig inte.. Ska inte än en gång avslöja hur gammal du blir.. Det var tydligen ett ganska så stort NO NO på den!)

HURRA HURRA HURRA =)

Kärleken ligger i luften..

Kommer hem efter en näst intill underbar eftermiddag/kväll och upptäcker en massa mail i inkorgen - KUL!!

Älskar speciellt mycket det här;
___________________________

Hej sanna!
Inte för att jag vill vara en moralpredikande morsa men du behöver nog se över ditt språkbruk så här dags.

Vi som följer dig på bloggen kan lätt se en acceleration av svordomarna, det är inte vackert att en flicka svär på det sättet. Just to let you know..... Kram mamma
___________________________
 
Kärleksfullt mammsen! Kanske ska börja vårda språket lite mer. Moralkaka på det här..

Fullspäckat skulle man kunna säga..

På schemat idag;

* Passa Hanna. Vi gick ett tag i pissregnet. Jag var kall, blöt och jävlig i genomvåta UGG'S och ullkappa. Hanna hoppade i alla vattenpölar och kände att det var helt okej att smyga in i folks trädgårdar och stänga en massa grindar. Sen ville lilltjejen hålla min hand - Mitt hjärta smälte. Vi gick hem och lekte, läste bok, mös (blev rent till mig av glädje; Ungen gillar mig!) samt trodde att jag var en levande klätterställning.

* Soffhäng (as we speak).

* Springa? Isåfall borde jag få tummen ur röven nu. Fast har just ätit, så en befarad spya kommer kanske sticka fram. Får se hur jag löser denna situation.

* Date (NEJ, ska INTE berätta för honom om min nyfunna kärlek för barn). Ja eller något i den stilen. Känns bäst att inte skriva för mycket om den saken eller ta ut någon slags seger i förskott.

* Lucia-övning och svenskträff. Äntligen får jag åter igen gala högt och stoltsera med min ljuva stämma. Ska bli kul att träffa tjejerna dock.


Sofia's profesionella bilder från i lördags.

Sträckt på livstid..

Cirka första gången jag var ute och joggade i Zürich nu efter sommaren sträckte jag mig som fan i vänstra baksida lår/skinka. Eller jag sträckte inte mig då jag sprang. Jag sträckte mig då jag efter den avnjutna träningen trodde att jag var någon slags akrobat och gick ner i spagat som om morgondagen inte fanns. "Det gick ju hur bra som helst, oj vad långt ner jag kom, hela vägen faktiskt, nu kan jag det här..".

Yeah sure hunny-bun! Akrobatheten kändes super-toppen-bra ända tills nästa dag då jag exempligen (vet att det INTE heter exempligen) knappt kunde gå. Jag såg ut som en kärring på 80 plus och fick lyfta/hasa fram mitt ben. Okej, nu överdrev jag ganska så mycket. Men hur som helst, en hederlig gammal sträckning i alla fall.

Man har väll fått "lära sig" att en sträckning läker av sig självt på någon vecka eller så. Det gör inte den här ska jag be att få tala om. Det är en seg jävel som kämpar sig kvar i min kropp. Har numera resulterat i att jag knappt kan böja kroppen åt vänster sida då jag stretchar i vad som ska likna splitt. Skönt. "Tjejen som hade en kronisk sträckning och inte kunda luta sig åt vänster". Så kommer de kalla mig.


HALLOWEEN-FESTEN inatt var hur lyckad som helst. Hur lyckad som helst var också vår lilla förfest - Apkul tjejer som var på besök. Kan egentligen inte tillägga så mycket mer. Det var fest helt enkelt. Grymma tjejer =)