JAHA; VAD UNDERBART

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Ja ja ja! Helt otroligt totalt fullkomligt underbart (steker på aningen mer med adjektiven). Familjen Hård/Mårtensson har intagit sin nya bostad. Livet leker. Livet lekte INTE i morse däremot. Vi slog piggt och glatt upp våra ögon och kände oss som kungen av världen (eh nej, inte alls). Vi skulle bege oss klockan 13.00. Citat Maja; "Aah! Vad bra att klockan är 11.03, vi ska packa och städa hela lägenheten (där vi bott hittlills) och jag har aldrig varit så bakis i hela mitt liv". Det blev då till att sätta fart på rumpsteken, DRICKA KAFFE och hetsstäda som aldrig förr. Det klarade vi bra i alla fall, blev bara en timme försenade och kräktes väldigt nästan av trötthet.

Maja skuttar runt planlöst. Hon packar upp en del, stannar, kommer bestört fram till mig, konstaterar att det är trångt på toan; "Hur ska vi få plats med all vår skit?", jag skrattar åt hennes uppgivenhet, hon svävar iväg, packar upp lite mer.. Ett evigt kretslopp. Nyss kom hon triumferande in med vad jag tyckte var ett gammalt svart bananskal. Det visade sig vara nån sorts torkad bönskida med frön i. "Var hittade du den?", undrade jag. "I min väska", sa fröken Hård och glodde på mig som om det skulle vara den mest naturliga saken som nånsin hänt.

Nu ska vi i alla fall fortsätta ha ångest över att vi har övermycket saker. Sen ska vi sova, utan lakan, för de vi äger hålls inlåsta som gisslan i vårt källarförråd. Guten Nacht.


Ps. Ser ganska mörbultad ut. Har snygga blåmärken som sträcker sig från foten till knäet (aningen överdriv), på BÅDA benen. Smalbenen värker. Graciösa Sanna aka "Ramlarn", ett smeknamn som myntats efter mina kavalkader av klumpigheter, ramlade tydligen runt i Zürich igår. Hon kände att livet lekte. Ds.

DÅ JAG SPÄNDE MIG SÅ MYCKET INFÖR RESAN ATT JAG FICK MUSKELKRAMPER

Ångesten över mitt överviktiga bagage lekte runt med mig hela vägen till flygplatsen. Trodde jag hade en lysande, vattenfast plan. Stod tätt bakom mannen framför mig i kön och flåsade honom i nacken (NEJ). Hade mitt ena handbagage, det groteskt största, på golvet. Sparkade fram det, så att mannen skymde det för inchecknings-personen (men vad heter det då?). Just då jag var nummer två i kön öppnades en ny disk; "Nästa tack". Fasen, panik och svett växte fram. Han såg ju helt klart hur jag kickade fram mitt överflödiga bagage. Lunkade fram och slängde (hasade) upp resväskan på bandet. Mannen bakom disken ville såklart att jag även skulle väga min "lilla" överflödiga väska. Hivade graciöst upp den. Han smålog lurigt och undrade om detta också var ett handbagage.. Ja, svarade jag skamset och försökte flörta/se ledsen ut en del. Hans öga blinkade och han sa; "Ha en bra dag". Det finns visst gentlemänn ändå!

Vid säkerhetskontrollen fick jag självfallet krydda morgonen med lite lätt tafsning, vad hade jag väntat mig?! Råkar ALLTID ut för roligheten att kliva upp på boxen för allmän beskådning. Antagligen för att jag ser så farlig ut. Tog mig sen en drickyoughurt och illamåendet var ett faktum.

Är i Zürich i alla fall och jag älskar denna staden! Runt vart hörn finns en gentleman som gladeligen hjälper en svettig dam i nöd. Ser man bara tillräckligt ledsen ut, som att man ska börja grina i vilket andetag som helst, behöver man aldrig mer bära på sin väska. Nu är jag i säkert förvar hos Maja. Ballet-Maja och Akrobat-Sanna!!

SAGAN OM VÄSKAN SOM VÄGDE 21 KG OCH HANDBAGAGET SOM SÄKERLIGEN VÄGDE ÖVER 15..

Ge mig ett Å - ge mig ett N - ge mig ett G - ge mig ett E - ge mig ett S - ge mig ett T - Vad blir det?! (Det blir ÅNGEST).

Ser framför mig hur en genomsvettig Sanna graciöst kånkar runt på hela patrasket och hur lätt som helst (lätt som en plätt till och med) slänger upp tre o-små väskor på tåg och trams världen över, som om hon aldrig gjort något annat. I verkligheten kommer hon vara superfrustrerad, supertrött, superdupersvettig och som pricken över i ramla över resväskan då hon klivit på tåget. Hon kommer sen att behöva hjälp med att ta sig upp från det fräscha kommunaltrafiks-golvet, eftersom hon såklart fått alla väskor över sig och absolut inte kan resa sig upp på egen hand (och ja; Det har hänt förut).

/Packåsnan

JAHAPP. HEJDÅ ODER SO (ELLER SÅ)

Imorgon bitti (eh bitti?! Åker hemifrån vid 05.30-snåret - SKÖNT MED TIDIG START) styr färden tillbaka till Zürich. Hejdå familje-obligations, hejdå anpassning - HEJ mest-tänka-på-sig-själv (samt ångest över att inte vara tillgänglig för familjen)..! Livet leker. Imorgon kommer det leka supermycket mer. Förväntar mig stekhet sommarvärme, pulserande stadsliv och en Maja som möter mig då jag kommer kånkandes på o-överviktig resväska, i sällskap av handbagaget från helvetet. Har jag extra tur (antagligen inte) har hon lyckats lämna hundrackarn hemma - INTE min favorit om vi säger så. Kul ska det bli!!

Idag nalkades det tennis.. Insåg ganska snabbt att jag hamnat i flummigt sällskap. Efter cirka 50 minuters "spel" började en minimal antydan till vad som försökte likna svettdroppar smyga sig fram i min panna. Spelet var alltså hemskt fartfyllt som ni förstår och flöt på fint, så att säga. Fast ett gott skratt förlänger livet sägs det. Det var ungefär vad jag också sa mig själv, då frustrationen skrek med sin icke-frånvaro.

Ciao Sverige.

RUBRIK HÄR

Kolla.. Orkar inte ens göra den minimala ansträngningen att komma på en fyndig rubrik. Borde sova för guds skull. Ni får helt enkelt nöja er med det lilla som serveras. En annan som serverat idag är jag. Ellinor och jag var catering-personal på en bröllopsmiddag. Mycket lyckat. Mycket disk. Mycket varmt. Svett-Sanna var värre än Svett-Maja någonsin kommer kunna vara. Kändes fint. Sen blev det kul utgång, som alltid med Ellinor och Mange. Fast stekte ganska mycket själv. Kvällen innefattade bland annat en Sanna som totalt inte-alls-kunde hantera sin mobil och lite självlysande iskuber. Natten slutade ju, aaah, ganska oväntat.

HEJ HEJ HALLÅ STORSTEK

Idag jobbar jag fast det är min sista ganska lediga dag och jag slutat min anställning förra veckan, hör och häpna. Vaknade av ett oljud, en främmande melodi. Tänkte "Är det mitt alarm? - Ska jag göra något idag? - Vilken dag är det för det första? - Har jag inga ben? (nej, men visst hade det varit kul, Maja)". Efter alldeles för lång tid kom jag på att det var mobilen som låg och skrek. Hade knappt inte ens lärt mig hur man svarar i åbäket, sånt kan ju vara ganska svårt. EEH EH. Sen gick det tre sekunder, under vilka jag svävade i någon slags dimma mellan trötthet och ännu mer trötthet, innan hemtelefonen ringde. Ingen som helst chans till omsomning där inte. För att äntligen komma fram till min poäng; Mamma's kollega var sjuk och jag fick jobba om jag ville. Jag ville! Man kan aldrig tjäna för mycket pengar och ångesten angående min nyinköpta mobil dog ut en del.. Dessutom är det perfekt väder för att vara instängd på jobb. Ingen sol så långt ögat kan nå.

Inflikning; Vet ni förresten hur en maskindiskad rödbeta ser ut? -Den är genomskinlig. Har efter intensiv tankeverksamhet dragit den mycket väl och utomordentligt intelligenta slutsatsen att färgämnet i grönsaken helt enkelt diskas bort. Det är så att säga aldrig fel tillfälle att lära sig nya, spännande, SUPERANVÄNDBARA saker.

Ska nog missbruka kaffe snart och vi vet alla hur det slutar med den saken. Goddag. God dag.

HÄNGBRÖST & KÖPTVÅNG

Häromkvällen disskuterade vi hur behändigt det egentligen är att ha dubbelhaka. Skulle man vilja sova sittandes är det bara att luta huvudet framåt, så har man en alldeles egen kudde. Ligger man dessutom inne med hängbröst är det bara att slänga dem över ena axeln, och vips så kan man mjukt och skönt sova lutad i sidled.

Igår mös Karolina och jag i Norra Hamnen. Otroligt fin kväll fast saknade amerikanarna som skulle träna akrobatik på Gröningen, vilket jag hade blivit lovad. Humph. Nåväl. Verkligen skönt att träffa Karro och prata om allt man vill säga - Hon är en person som verkligen lyssnar och vet hur man kommer med råd. Känner mig alltid "rik" i hennes sällskap! Då menar jag såklart INTE rik på ett ekonomiskt sätt, utan mentalt. I mitt för tillfället arbetslösa tillstånd känner jag att min ekonomi ligger på topp. Det var också därför som jag igår gick och impulsköpte en ny mobil. ÅNGEST.

EN HEL HELG. VOILÀ!

Lördag 14:e augusti: Helsingborg - Stockholm. Började den bekväma bussturen med att sova bort ytterliggare tre timmar av mitt liv. "Smack" sa det, sen sov jag som en stock (kom hemifrån med en god natts sömn i bagaget dessutom). Eftersom jag inte fått fönsterplats var jag så illa tvungen att låta mitt huvud hänga och slänga lealöst åt sidan, vilket gav mig en utomordentligt skön nack-sträckning. Efter vårt stopp i Jönköping lyckades jag däremot, triumferande nog, sneaka till mig en fönsterplats. Inte nog med det; Jag fick ett helt säte för mig själv! Livet har sina goda stunder..

Väl i Stockholm möttes jag av Marit och lyckan var som gjord. Vi åkte hem till Madde och möttes i dörren av tre hetsiga tjejer vrålandes "SURPRISE!". Sen flackade också Mackan förbi inne i våningen - Helt underbart att se alla igen. Superfin middag hade dessutom lagats! Där blev man gödd med Lax & Linser, med dingnande tillbehör. Kvällens supé var tillredd av Amanda (med assist) vilket alltid innebär en kulinarisk hit. Avnjöt denna smaksensation i sällskap av Rosé/Fanta, var lycklig, var i extas!
Vi färdades vidare på förfest och sen ut på festupptåg i den stockholmska natten.. Väldigt lyckad kväll som för Balett-Maja och Spagat-Sanna avrundades i Oskar's säng (Maja's bror). Dessa två utomordentligt pigga och fräscha, likt rosenknoppar, till tjejer steg upp klockan 07.00. De ville FÅNGA DAGEN! Eller INTE! Efter cirka två timmars "effektiv" sömn var det dags att frakta Maja till Arlanda (då hon skulle fly landet och "värma upp" Zürich inför min ankomst). Oskar, däremot, stekte vidare som om ingenting iförd sina flashiga "sovglasögon".

Efter att ha vinkat av Maja, fällt en tår inombords och nästan kräkts av trötthet i min väska stress-begav jag mig till Skanstull. Där hade jag rutinerat nog tappat älsklings-ringen kvällen innan. Hetsletade ett tag och fann den sen tack och lov under en bil. Inte fullt lika mycket tack och lov låg den MITT UNDER en bil. Var bara till att bita ihop, kavla upp ärmarna och lägga sig graciöst på asfalten för att sticka in armen och picka med en pinne (ja, folk såg mig - fortfarande iförd gårkvällens partystass dessutom).

Stack hem till Madde, mötte upp de andra och klämde in ett välbehövligt klädombyte. Sen blev det mot stan med Amanda och Marit, för att vinka av Marresmarre.. Amanda och jag fortsatte mot en asiatisk buff'é. Den var nice, tyckte både Mandypants och jag. Dock kände jag INTE att den vart lika nice dagen efter. Magsjuka here we come, misstänkte vi under måltiden - men det hindrade inte oss inte, något man som sagt bittert fick ångra följande dag. Den absoluta höjdpunkten var då servitören sa till helsvenska Amanda; "Du pratar lite svenska?". Jag pratar mycket svenska, svarade min väninna. Jaha, fortsatte den underliga mannen att undra; "Men vart kommer du ifrån?". Snacka om att skjuta sig själv i foten. Verkligen. Som en sista slutkläm försökte han också att "charma" till sig hennes nummer. Förvånansvärt nog gick även detta i baklås.
Uppfyllda (till bredden) av måltiden gosade vi omkring på stan. Gav slutligen upp och gick hem för att kolla film (eller varför inte SOVA?). Började ambitiöst nog se "Gomorra", en film helt på italienska.. Insåg cirka fem minuter och åtta snarkningar in i filmen att det här låg en GANSKA bra bit över vår koncentartions-nivå för dagen. Var bara att ge upp och istället såg vi "Zac and Miri Make a porno" - något mer passande. Den "intellektuella" nivån låg och gosade vid fotknölarna. Blev en tidig kväll för oss. Sov inte mindre än elva timmar; Vaknade upp supertrötta, med fett magknip (asiatisk buffé någon?) och kände oss om möjligt mer bakis än dagen innan; Hur är det möjligt?

På måndagen blev det brunch med Amanda, Madde och Markus. Sen vandra stan. Sen hem till Amanda. Vandra Amanda's hund. Sova lite till. Mysig middag med en mysig familj. In till stan och träffa paret. Hem till Madde på ännu mer mys (ingen hejd på myset tydligen). Sen blev jag lyxigt nog följd till stationen och avvinkad. Djungelns lag gällde då man skulle kriga om "de bästa" platserna på bussen. Lyckades dock få årets bästa! Somnade som en stock återigen, med benen i vädret (fick eget säte - jag satt INTE och gosade upp mina ben i någon annans ansikte).

Summan av kardemumman;
Underbara människor = Underbar helg!

MOT HUFVUDSCHTADEN (ÄNTLIGEN, TACK OCH LOV)

Jaaaaaaaaaaaaaaa!
Har lust att skutta upp och ner av lycka (har redan gjort det också). Klockan 10.50 hoppar jag på en säkert väldigt komfortabel buss mot Stockholm. Anländer klockan 18.00 och förväntar mig en mindre välkomstparad med orkester, flaggor, dans - RUBBET. Det ska dessutom bli så fruktansvärt skönt att sitta still i över sju timmar. Fast det är värt värt värt det! Idag blir det ett kärt återseende med fyra underbara människor!

POWERNAP?

Happ, det kan man lugnt säga. Jag somnade i alla fall hyfsat gott i bastun på Filbornabadet. Tänk er förvirringen då man vaknar upp helt ensam, naken och rödflammig i 90 grader! Känns ju som att det här kunde blivit hur farligt som helst. Det enda som förvånar mig är att jag inte sov längre (än 20 minuter). Hade varit så typiskt mig att sova liiiiiite till, helst tills badhuset stängt och sen bli inlåst över natten. Underbart. Men en skön lur på 20 minuter blev det i alla fall - Inte illa jobbat.

Insåg i eftermiddags att jag är ganska trött, då jag kom på att jag gått upp klockan 06.00 tre dagar i rad nu. Men lyckan slutar inte där, nejnej; Jag har två dagar kvar.. Sen är det sweet freedome!
För att bota mitt trötthets-tillstånd dricker jag kaffe, kaffe och återigen KAFFE. Detta goda, svarta guld som tillreds på min arbetsplats går inte av för hackor vill jag lova. Journalist/Författar-kaffe = Starkt som satan - Kittlar lika fint som arsenik i magsäcken.

Ikväll ska jag äntligen (ironi?) få se bilder ifrån Mamma & Pappas barnlösa Islands-resa. Som jag har längtat! Imorgon är det alltså näst sista dagen jag måste jobba i anti-socialt stimulerande sällskap. Det tär på psyket så sjukt mycket att arbeta ihop med en människa man inte kan föra en normal konversation eller ens småprata med. Som om man befinner sig på två skilda plan men i samma tid och rum (filosofi-Sanna). Lyckan över att mina och denna "människas" vägar ska skiljas, helst för all oändlig framtid, börjar infinna sig i min kaffeskadade/sömnbristande kropp.

Och just det; Ryggakuten am Morgen! Förbereder mig mentalt för intensiv smärta..

O-FREAKIN'-TROLIGT

Vem är så dum att klia in hand-desinfektion i ögat?! Rödsprängd på det här.

SÖMNLÖS I SANNA'S SÄNG

Älskar att vakna och lida av magknip och ryggvärk samt en så in i helvetes kliande armbåge - Älskar att vara vaken klockan 04.49 - Älskar att väckarklockan ska ringa klockan 06.00 - Älskar att ta tillvara på dagen, att få en tidig start och att inte sova mer än absolut nödvändigt - Älskar att vara så fullkomligt trött att jag inte ens orkar somna om - Älskar att jag ska jobba idag - Älskar tillvaron -ÄLSKAR IRONI.

Jag har nu bokat tåg (nej buss) -biljett till Stockholm! I helgen äger en återförening av bästa slag rum! Och jag är uppspelt och lycklig; FÖRVÄNTANSFULL. Jag är som ett barn som väntar på julafton och tomten..

Om man nu skulle försöka sova den timme och de tre minuter som finns att hålla tillgodo med innan väckarklockan klämtar. Försöka?! Hah.

HOME SWEET HOME - HEM SÖTA HEM

Lite av vad helgen haft att bjuda på;

* Segling i Karlskronas oerhört vackra skärgård.

* Åksjuka / Sjösjuka.

* Panikrädsla då Melvin skuttade runt som en annan skottspole på hala klippor. Helt galet vild, jag vågade inte titta.

* Kände mig hyfsat viktig då jag fick stå i fören och kolla efter sten då vi skulle lägga till vid Aspö (Jo, vi gick på grund ändå). Fick också fixa av de band som virats runt seglet (eh sjöspråk?). Satt sen i fören och njöt av livet.

* Tröttsamhet på varandra inom familjen Mårtensson.

* TRÖTTSAMHET på min omständiga morbror.

* Beundran av min morbror som ordnade allt för oss.

* Humörsvängnings-Kajsa.

* En Melvin som fullkomligt snackade sönder sin omgivning (äpplet faller inte långt ifrån päronträdet). Det fanns ingen som helst hejd. Somnade då han höll igång, sov en halvtimme - Vaknade av att han babblade på om allt och ingenting. Hade han varit lite äldre hade jag trott att han är en sån som pratar bara för att höra sin egen röst.

* Sol, bad och grillning på Långö.

* Ett fett jäkla bett på armbågen. Sanslöst kliande och så himla stort och utåtbuktande att det har EN EGEN PROFIL. Pappa undrade om det var en slags vårta och vägrade sitta nära mig, "Om det skulle smitta" (-citat Pappa, 50 år).

Helgens galenskaper kan också sammanfattas med ett enda ord; FAMILJEMYS (på gott och ont).

4 TIMMARS SÖMN - NU KÖR VI

Go deep - No sleep

Denna helg ska bli så lyckad. Tydligen ska vi till gamla go'a Karlskrona och besöka min käre lilla kusin - med tillhörande föräldrar. Familjetripp / Familjehelg / Hela helgen med familjen / Bråk? Hah, jag skrattar faran i vitögat! För att på bästa sätt ladda upp inför bilresan på cirka tre timmar, gick jag ut igår.. Inte så helsmart kan man ju tycka, men detta mina vänner innebär att jag kommer sova gott gottigottgott hela vägen (vill jag tro, helt ärligt blir jag väll åksjuk och hänger med huvudet ut genom fönstret som en annan hund).

Igår var vi alltså bjudna till våra grannar på Kräftskiva. Det kom som en surprise, jag har ju aldrig varit den som får en kick av att trycka sönder och dra av kroppsdelar på djur (precis som om jag skulle göra det på människor?!). Redan efter den andra kräftan kände jag att min Kräft-karriär INTE skulle bli speciellt långvarig eller framgångsrik. Ett antal gånger fick jag bokstavligen torka av ansiktet med min väldigt kladdiga servett, då jag stänkt kräftsaft samt inälvor på mig själv. Som en bonus luktade händerna VÄLDIGT o-gott, minst sagt. Jag insåg mina egna begränsningar och satsade istället på tillbehören (och vinet).
Det var verkligen en trevlig tillställning vi hamnat på. Så trevlig att mina gäster (som jag bjudit hem eftersom Kajsa och jag skulle sticka efter maten) fick sitta själva i mitt hus, då jag slukade efterrätt. Men den som väntar på något gott, heter det ju..

Kvällen i stan blev också lyckad. Den innefattade i korta drag Elli och mig på Bishop's, Hampan och slutligen Harry's, där vi dansade som bara den. Med oss under kvällen var Magnus med tillhörande vänner, mycket trevligt! En sak jag fullkomligt älskar med att vara hemma är att man alltid stöter på (alltså träffar - inte stöter på) människor man känner. Det kan vara gamla klasskompisar eller någon man halvkänner och efter ett samtal med en sådan person, känner jag mig alltid glad inombords. Man kan kalla mig för ett barn på julafton..

Framåt två-snåret tyckte jag det var en superb idé att messa Marit. Infinity spelades över Harry's dansgolv och denna låt får mig alltid att tänka på Marit-Schmarit. Drog alltså iväg ett ganska gulligt sms och insåg cirka en halv sekund senare att "Oj, antagligen sover man i Rättvik vid det här laget" (fördom?). Fick tillbaka ett supergulligt svar senare och kunde pusta ut - Tjejen var vaken!

Just det, tillbaka till verkligheten och dagen som ligger framför mig. Har vi tur nalkas det segling då vi kommer fram till släkten = Sanna som i vanliga fall blir sjösjuk hänger över relingen och mår priiiima. Men det ska bli kul, FÅNGA DAGEN! Jag kommer verkligen fånga den känner jag. Fånga den med rosor på kinden och solsken i blick. Eeh. Bilturen kommer jag i alla fall att fånga genom att sova ganska så rejält, förväntar mig också en hel del dreggel mot fönsterrutan.

Ciao!

SMÄRTA; AKA LÅT INTE SANNA VISTAS I KÖK FÖR LÄNGE

Smällde (SMÄLLDE) just upp en tung kylskåpsdörr på mitt nedre smalben. Träffades av den spetsiga hörnkanten, rakt på själva skelettbenet. Fullträff! Herregud vilken smärta. Tänkte i alla fall att "omväxling förnöjer", så för dagens första (!!) olycka valde jag att trycka ett fruset bröd (istället för falafelbullar) mot min bultande kroppsdel.

För övrigt började dagen med blodprovstagning hos läkaren, följt av yrsel. Yrsel-schmyrsel tycker jag och jobbar på som bara den ändå (kanske på grund av "blodförlust" som reaktionsförmågan inte är, hmm, på topp direkt). Ska återigen, tack och lov - äntligen, kolla om jag lider av nån slags allergi. Ganska bra att få det gjort innan man återvänder till Schweizerlandet, där sjukvården skriker högt med sin o-billighet.

Nu blir det jobb - förhoppningsvis smärtfritt och sen försöka snickra ihop en sorts plan för kvällens festligheter =)

ROCKIGA RYGGAKUTEN

Idag hade jag en tid på "Ryggakuten" (tillfällen då man känner sig som 90 år). Tur var väll det - Igår och idag har jag haft så ont i ryggen så jag mått illa. Nåväl, nog om min smärta (for now).

Det är verkligen så himla bisarrt att ligga på en läkar-brits med rumpan i vädret, då en vilt främmande människa går loss och trycker och har sig på alla ens spända muskler, samtidigt som man på något sätt ska försöka småprata hit och dit.. En annan sak som inte heller är behagligt är att ansiktet pressas genom ett slags hål (som görs "bekvämt" genom att en handduk läggs över det). Ni vet vad jag menar - Den äggformade, munkliknande skapelsen, designad för patientens huvud. Saken är att det gör skitont då kinderna mosas ut av trycket (graviteten anar jag), samtidigt som allt "arm-blod" rinner ner i händerna som värker och svullnar upp. Kan ni se mig ligga där, inoljad och smärtandes?!
För övrigt var smärtan då naprapaten tryckte (HÅRT) och drog på min stela rygg enorm. Så jäkla ap-enorm att jag seriöst höll på att spy genom det INTE bekväma "munk-tjohejsan-som-vi-skapat-för-att-dina-kinder-ska-pressas-åt-alla-håll-och-du-ska-tappa-känsel-i-armarna" -hålet.
Fast ska erkänna att det var skönt att känna smärta i hela ryggen, axlarna och nacken. Kändes som en "bra smärta". Vad som också kändes extra bra var att då naprapaten tillfogade mig som mest smärta, kläckte ur sig; "Nu är jag lite elak mot dig, haha". Mm, svarade jag och höll tillbaka gallskrik/spya.

Massagen från helvetet avslutades med att jag blev inbokad på en ny tid nästa vecka. Livet leker!

"HAR JAG INGA BEN?" - FÖRVIRRING SOM NÄRMST KAN LIKNAS VID DETTA UTTALANDE À LA MAJA HÅRD

Jag inser själv hur trött jag egentligen är då jag tror att grannen går och bär på en svart get, vilket visar sig vara ett paraply.. Sova machen snart Smartensson?!

SETT PÅ STAN

På väg hem fick jag se en vacker syn.. Vid rödljus stod jag bakom en ful äcklig raggarbil med en inte så klädsam dekal. Istället för en gammal ordinär klyscha såsom "Om du kan läsa det här är du för nära", stod det; "Här får även fula brudar plats, så länge de kan runka och svälja en sats". Kan det bli mer white trash än så?!

HEJDLÖSA HELSINGBORG

Vaknade av ett klingande Madonna-disco i hela huset. Rise and shine! Eeh.. Lyckades sen tappa bort min mobil på hela min 90-sängs-yta, i ungefär fem minuter. Tillfällen då man undrar om allt står riktigt rätt till i ens huvud.

Igår var det utgång som sagt. Ingen återvändo, med mottot; "Ingen morgondag". Blev som vanligt en ganska så speciell kväll.. Lyssnade ett tag på Alex Moreno, så duktig och verkligen en trevlig människa (synd att han spelade på en liten håla dit ingen tar sig), hängde runt ett tag i stan, träffade gamla vänner åt höger och vänster, blev överlycklig, gick INTE in på TIVOLI, drog fram mina Converse just innan hemgång, fick överlyckliga fötter och svävade fram på moln. Älskar sen hur en äcklig engelsktalande kille kommer fram till oss och ALDRIG vill gå. Var är vi ifrån - Landskrona? Var har vi varit? Vart ska vi? Sen tyckte han det var helt okej att ta lite casual på mitt lår. Ganska så inte okej! Senare drog polisen iväg med honom och han satte sig i en askfats-kruka vid gatan. Såg bekvämt ut.

Hur vet man att kvällen varit ganska lugn ändå? - Nagellacket sitter stenhårt på plats. Inte ens en skråma. En som däremot fick en skråma igår var Maja. Där ringde man, överlycklig att höra hennes röst, så får man höra att nån slags random tjej slagit henne i magen. Vad händer egentligen därborta i Leksand?!

Hur slösar man på bästa sätt bort en fin dag som denna? Tror jag sover ett tag till.

VÄLSTEKT

Idag vet jag en som stekt sig själv i olja. Skulle kanske åkt till Lund och träffat Madde & Mackan egentligen, men det sket sig. FÅNGA DAGEN, som vi brukar säga.. Panikångesten angående min packning (att jag återigen kommer ha fet övervikt) till Zürich börjar också krypa fram.

UTGÅNG IKVÄLL!