"Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart"

Hej på er alla Nära, Kära och Andra.

Inledelsevis vill jag kasta ut ett "jag trivs" och med detta mena att tillvaron jag befinner mig i är himla fin. Nu har jag inte skrivit på ett bra tag och känner väll att jag inte behövt göra det heller. När jag känt mig som ensam och trist har skrivandet varit det jag gett mig in i. Som ett sätt att sätta känslor i ord. Som ett sätt att reflektera. Som ett sätt att utvecklas.

Därför är jag inte ledsen över att jag seglat ifrån mitt skrivande, det kommer tillbaka. Nej inte ensamheten såklart, utan lusten att skriva. Kanske blir det i höst när jag pluggar i Norge och vill dela med mig av livet där. Så länge säger jag GLAD SOMMAR och njuter av den, som sig bör, hemma i Helsingborg. Jobbar och umgås - Träffas och trivs. Över och ut.

 Min Sverigesommar rivstartade med Midsommar på Öland.

Sen ville jag bli brun i huden.

Hänt i livet.

Hej på er.! Någon slags uppdatering måste jag väll ändå kunna spotta ur mig nu. Har varit ganska snålt med det känner jag. Förra veckan avslutades med ett ack så ofrivilligt Internet-celibat och när jag varit utan världens vida webb i tre dagar, på fredagen, släpade jag med mig datorn till Starbucks och frossade i mail samt annat nödvändigt att fixa. Min dator sjunger för övrigt på sin absolut sista vers, nej sista bokstaven i sista ordet i sista versen på tidernas sista sång, och är mer överhettad än Giovanni Trapattoni. "Ich habe fertig.!"

(se här http://www.youtube.com/watch?v=EJ58V22AbUE&feature=related)

Sen blev det en skaplig liten utgång på fredagskvällen. Turen tog oss till en riktigt häftig bar och det var himla kul.. Sen ösregnade det. Lördag.. Regn, hemmamys, småtråkigt, packa och hålla på, promenader. På söndagen var jag på utflykt där det regnade, blåste, fanns kobajs överallt och luften blev immig vid utandning. I JUNI. Herre-min-hatt. Då åkte vi till en up and coming semesterort vid Luzernsjön med sitt turkosa vatten. Solen tittade fram, det var väldigt mysigt, fint och såg ut som i de italienska delarna av detta havslösa land. Jag saknar havet. Det första jag kommer göra när jag badar i det är att ta en kallsup. Kanske inte med flit, förvisso, men likväl vet jag att det ska hända. Precis som då jag för första gången badade i sjön här och insåg att det inte var saltvatten jag hade i min mun. "Åh.! Nu gör det ju ingenting om man råkar dricka lite." Ibland förvånar jag mig själv. Ganska ofta egentligen.

Idag var barnen härliga som för det mesta och imorgon är det min sista dag med dem. Tankar kring det.? Jovars det blir tråkigt att inte se dem för jämnan sen, men jag är tacksam för tiden vi haft. På onsdag bär det av till Sverige. Ett skepp kommer lastat. "Med vadå.?" Med en Sanna Mårtensson. Fast hon åker flygplan. Och hon åker till Danmark (nej Skåne ligger INTE i Danmark, thanks for asking).

Igår såg jag "Black Hawk Down" för första gången i mitt liv. Det är det bästa jag gjort på länge, satt som fastklistrad med ansiktet två centimeter från datorskärmen. Så mäktigt. Idag såg jag "Despicable Me" - tecknat och inte fullt så mäktigt. Inte ett dugg fastklistrat faktiskt. 

Morgonen efter inatt.

Hej inatt låg jag vaken och brottades med en oändlig huvudvärk. Jag förlorade. Somnade senare riktigt djupt och drömde att jag jobbade på ålderdomshem där jag skjutsade två tanter i rullstol som i själva verket kunde gå visade det sig, i högklackat dessutom.

Igår hade jag en nationell helgdag (=ledigt) - en Pingstmåndag om man så vill. Har läst. Ni läste rätt. Till allas förvåning är nu även jag en sådan som intar, nej slukar, skönlitterära verk. "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" heter min senaste sysselsättning. Gillar den skarpt. Igår läste jag mig igenom hela staden. Vid sjön när vädret tillät. På spårvagnen när himlen öppnade sig och vädret alltså inte tillät. På stående fot när jag inväntade mitt sällskap.

Så satt jag alltså vid dagens inledelse på en bänk, läsandes, människoinspekterandes, blickandes-ut-över-sjön-andes. Två kvinnor ville läsa en kort text för mig sa de. De undrade om någon redan sagt mig att Gud älskade mig och hade en plan för mig. Det hade ingen, men tack för informationen. Om jag dog imorgon, visste jag då med säkerhet att jag skulle komma till himlen.? Det visste jag ju just inte heller, men återigen; tack för informationen. Jag log en stund för mig själv då de gått sin väg.

Senare var det kvällsmarknad och kvällsvin.

Självinsikt.

Nästa gång det är fint väder tänker jag inte lägga minsta lilla kommentar om det. För idag är det grått, panikartat och tråkigt igen. Nästan som myten om att döda en spindel ger regn dagen därpå, så sker det när jag säger att vädret äntligen är underbart igen.

Bildserie; Helena Mik (gästspel av Ellinor).

Hur man tittar bort på alla bilder. Ni är så fina.!

2009.

Helsingborgslängtan.

Det var en gång en sommar i vår ungdom (2009).

Solbadigt.

God söndag. Ja den är god, för nu är det varmt och soligt igen. Igår lös allt det där med sin totala frånvaro. Kallt, blåsigt, regnigt ibland. Paniken hade redan hunnit infinna sig i min kropp då vädret varit på sniskan den senaste veckan. Sakta men säkert ser jag min så hårt-kämpade-för-att-få bränna tyna bort. Det var länge sedan vädret var dåligt på en helg, så Maja och jag visste knappt inte hur, eller vad, man gör om man inte kan bada. Men det kom vi på efter ett tags funderande; Man shoppar.

På kvällen skulle min kamrat iväg på middagsspektakel och jag hade lovat att passa hennes barn, som var i behov av vaktning. Vi hade det så mysigt på vår tjejkväll och sen skulle tant Maj iväg. Kände mig som askungen. Sen var det mysigt igen. (Då jag var liten trodde jag att det hette "Ask-kungen." Kunde inte förstå varför den stackars flickan kallades för kung. Klok som jag då var drog jag den inte alls så långsökta slutsatsen om att Askkungen i originalsagan var en pojke och att detta som dagens ungdom nu matades med var en nyinspelning, en kopia.)

Så idag är det alltså stor sol och det ska INTE förspillas. För hur skulle det se ut att flytta hem från kontinenten och ändå råka vara blekare än alla andra, nej något sådant går inte för sig. Passar sig inte alls.

Vår dag.

Hej idag fick jag den finaste komplimangen. "Jag är avundsjuk" sa Albert. "Är du.? På vem.?" sa jag. "Till dina byxor som är så fina."

 

Sen drog jag ett wildcard och lät lilla Hilda gå, ingen vagn med alltså (för första gången.!), hela vägen till Thalwil centrum. 10 minuters gångväg, men i alla fall.. Nåväl; 20 minuters gångväg för en två-åring. Det gick skitbra.! Hon gick hela vägen dit, utan fuss eller fight. Sen var vi den vandrande cirkusen i affären. Två barn med varsen mini-kundvagn, framspringandes i gångarna, köra på hyllkanter, skrika och hålla låda, och så jag såklart ; kidsens glada övervakare, intet ont anande om alla de varor som tydligen slängts ner i vagnarna (Hilda plockade bland annat på sig en tub leverkorv, några youghurt och torkade bananchips).

På hemvägen skulle Hilda självfallet inte orka gå något mera. Fine, tänkte jag och slängde upp henne i famnen samtidigt som min högra axel fick förslitningsskador av matkassen deluxe. Sista biten kom vi överens om att hon skulle gå i alla fall. Det gick väldigt bra och hon skuttade fram, luktade på blommorna, ville blåsa på torra maskrosor. "Dom finns det hundkiss på" la Albert in i debatten. Sen snubblade Hilda på mållinjen och föll framstupa ner på en grusväg, bet sig i läppen, smakade blod. Men tjejer är starka så hon reste sig, grät lite, vi torkade blodet och sen var det bra med det.

 

Tschüss och godnatt.!

Jag har en växt.

Jag har en växt i min bostad. En. Det är inte ens en växt. Det är en stor och fin bukett jag fick av min värdfamilj på födelsedagen. Eller det var en stor och fin bukett. Nu är det två kvistar i en vas. Två kvistar utan blommor som för var dag antar en mer och mer brun nyans. Jag ska vårda min bukett så länge jag kan, tills den ruttnar och faller ihop - för växter är bra för människan, de är vackra och ger glädje och jag har som sagt bara en. Gröna fingrar är vad jag inte har.

Enfant.

Idag kaskadnös Hilda rakt ut på mina bara ben. Sen drog hon mig i ögonbrynen och stod en stund på min mage. Pussar och kramar som paradnummer och hon är en härlig tjej.!

 

Club l'Arc i Paris.

Wine-druwes.

En gång läste jag att vindruvor är så besprutade att dem ska man först skölja två gånger, sen slänga. Jonas Gardell i mitt hjärta.

Sön-dag.

Idag var det fint. Otrolig djupsömn (efter en outrageous uppvakning klockan åtta), promenad i mina snabba skor, styrketräning (bänkpressar mer än Bamse på Dunderhonung, mycket mer) och sen in mot stan i den återvälkomna sommarhettan. Vi var en stund på picnic med svenska familjer, jag trivs i denna familjära känsla - samma som igårkväll då jag var barnvakt och vi hade det så mysigt. Eftermiddagssvetten lackade på exakt alla ställen man kan tänkas svettas på. Ett fotbad i fontänen och tillvaron var behaglig igen. Sen var det kisspaus hos Ida. Scoreboard; Ida: 1 ggr, Emma: 1 ggr, Sanna: 2 ggr (på tio minuter). Vi gick till Letten för ett härligt bad och lapning av kvällssol. Idag var livet som på en pinne; himla bra.!

Prosit.

Jo det är som sagt väldigt kul att nysa. Fast det var det inte direkt igår, när jag satt på spårvagnen och nös en snorloska rakt ut på armen. Men det var ju ingen som såg.

Mina Moly's.

Holy Moly (vilket för övrigt är namnet på mina inneskor. Oh ja jag äger inneskor, de är grymma. Svarta ballerinas i sammetsfilt, lite rutmönstrade på ett trampdyneaktigt vis inuti, som de där hästjackorna som var poppis när jag var ung, så himla sköna. Mina slippers skulle jag till och med kunna tänka mig att ha med hem till folk då jag är bortbjuden, något min mamma varit förespråkare av så länge jag kan minnas. I sitt arsenal har hon himla många inneskor, man kan alltid låna ett par om det skulle knipa, såsom hennes "gå-bort-inneskor" - fast de får man inte låna givetvis. Lång historia kort; Kära mor nu förstår jag äntligen dig och dina bestämda åsikter kring denna fantastiska skapelse, dessa otroligt comfortabla ting) nu råkade jag visst vakna skittidigt.! Men vad som är det verkliga "Holy Moly" är att jag känner mig ganska frisk idag (nös precis hårt, gillar att nysa, det är kul). Haha vem försöker jag lura.? Självklart ska jag somna om. Snart.

Öland (are we there yet, are we there yet, are we there yet.?! - MUU).

Kärt barn har många smeknamn.

(Inom parentesen står angivet vem som använder sig av respektive smeknamn.)


För Albert;
Appi (Hilda)
Albisch, Mr Mr, Albi, Alberto (Sanna)
Alby (Will)

För Hilda;
Hiia (Albert & Hilda själv)
Hildisch (Sanna)
Hildis (Lisa)
Hildy (Will)
Hildur (Maja)


Själv kallas jag "Sassa" (Hilda), "Sansan" (Albert) eller "Mamma, nej jag menar Sanna" (Albert).

Låt mig sova, men så skönt att skriva av sig.

Godnatt här sitter jag och har försökt sova ett tag nu. Tyvärr går det inget vidare alls. Är fortsatt sjuk och det känns som om magen min planerar en kräkattack. Fräsch tjej, tänker ni. Skönt att vara ärlig, tänker jag. Så detta är dag tre in på min sjukdom, och idag blev det värre. Säkerligen spelade min fredagsmassage en roll i det dramat. Men "I'm fine, thanks" (sagt med tilltäppthet i näsa och huvud) sa jag till min sjukgymnast, ville ju så gärna ha den där massagen. Sen låg jag på britsen och kämpade med att hålla snorvågorna inne och inte droppa ner på golvet. Förgäves.

Träffade Karin ikväll och det är jag tamejfan glad att jag gjorde, trots febersvettningar och dylikt, för hon åker hem till Sverige imorgon. Det är inget jag är stolt över men jag är extremt dålig på att ta hand om mig själv. För det behöver jag min mamma och pappa. Önskar jag också fick åka nu. Trots allt fint och härligt jag upplevt här och mina underbara små barn som intagit en plats i mitt hjärta. Oj som jag kommer sakna dem.! Men nu är det dags att åka härifrån. Jag längtar efter att kunna vara nära familj och många vänner, att kunna prata svenska med vilt främmande människor, att sitta på en buss eller komma in i en affär och inte vara rädd att någon ska tilltala mig på ett språk jag inte behärskar och inte kan säga allt som jag vill säga på. 

I torsdags tog jag en båttur förresten, jag sa ju att jag inte kan hålla på att sitta hemma i min ensamhet (blir tokig). Det var fint. Här kan jag sitta och filosofera ett tag, tänkte jag. Bakom mig satt en utvecklingsstörd kvinna som inte alls delade min tanke. Hon fattade genast tycke för mig och ville visa allt vi passerade, pekade på hus och träd, pratade obegripligt, men hon var glad och gullig. "Sassi" kallade hon mig och där visste hon nog inte hur nästan rätt hon hade. Mitt nytillkommna smeknamn är nämligen "Sassa" och det har jag lilla Hilda att tacka för.

Dagens intressefångande matvara:
Schweiziskt Iste med smak av Cannabis (förpackningen var himla fin och jag köpte nästan en). Alltså... vad ända in i hela fridens namn.?!

Mår som en Kung.

Misären alltså. Jag har gått och blivit sjuk. Halsen känns som ett sårigt åbäke och bihålorna tycker nog inte att livet leker direkt. Vad fint att jag är ledig idag, tack Jesus, så att denna dag kan spenderas i sovande tillstånd. Himla synd att det är så ofantligt tråkigt bara. Fast jag är ju inte den som är känd för att "kunna vara sjuk" så nu släpar jag mig snart ut för att sippa in frisk luft i lungorna. Det måste vara bättre än att ligga instängd. Eller hur.

Lite mer bilder från Paris, eftersom det är nästan allt (förutom Midsommar såklart) jag tänker på.

Sagan om Paris.

Det var en gång tre unga damer som spenderade en helg i Paris. De lämnade landet Schweiz i gryningen en fredagsmorgon (missade nästan planet), för att ta sin flykt till det kärleksspråkiga landet Frankrike..

Alla ville vara Ture Turist med kameraväskan vilandes på magen (för man vågade fan inte ha den någon annanstans).

Våra unga damer vilade inte en enda sekund under resans gång (nästan). Och de såg hur många duvor som helst - dessa smutsiga små djur utan någon som helst fruktan.

Livet var en total fest och allt (allt allt allt) var intressant.!

Ibland höjde de sina blickar mot skyarna eller stirrade rakt ut som om i tomma intet, detta för att ge en sann bild av svensken som intellektuellt folkslag.

De strosade i pittoreska kvarter, såg på sådant värdigt att se (även känt som "sevärdheter"), förundrades över hur stort Paris faktskt är, strosade lite mer, shoppade såklart, såg på vackra ting och fantastisk arkitektur.

Sen insåg de att alla, hela befolkningen, i Paris blivit tilldelad sig en alldeles egen skorsten - så härligt fint och avundsvärt.

Resan bjöd på många goda skratt,

och landmärkes-avnjutningar. Här en picnic vid Eiffeltornet (eller "La Tour Eiffel" som jag brukar säga på felfri franska).

Ibland gick de lite vilse men vad gjorde väll det.? På semester kan man komma undan med det mesta..

Sanningen att säga var detta ursprungligen tänkt som en frilufts- och sportresa, ett slags träningsläger där all form av alkohol skulle lysa med sin totala frånvaro. Därför provade våra unga damer på alla de lokala aktiviteter som fanns att tillgå (det är jag på bilden).

Självklart skämtade jag precis när jag insinuerade att festande inte skulle förekomma. Fest blev det mycket av och hur lyckat som helst.! Till och med ett stenkast ifrån självaste Triumfbågen (eller "L'Arc de Triomphe" som jag säger, eftersom min gamla skolfranska ännu sitter som klistrad vid ryggraden).


Kul fakta; Förr i världen då folk hade syfilis kunde de inte böja vissa fingrar. Därför satt alla rikingar och drack med lillfingret utstickandes och när det mindre bemedlade folket såg detta apade de efter, eftersom det var så det fina folket gjorde. Här nedan, till höger i bild, ser vi ett exempel på just detta; ett syfilisfinger.

Resans sista måltid ägde rum i Montmartre.

Amelié från Montmartre var tyvärr inte hemma just då, men hade ordnat med tvättäkta fransk underhållning åt sina skandinaviska vänner.

Nu befinner vi oss vid slutet av denna magnifika saga. Våra unga damer kom hem till Zürich i säkert förvar - något trötta men ack så lyckliga och fulla av nya intryck. I och för sig var de återigen väldigt sena till flyget och en av dem fick nästan inte åka med, utan riskerade att hamna i Amsterdam alternativt "en annan stad i Europa" (ja, det var jag).


Tack för en oförglömlig resa mina fina tjejer Maja och Karin.!

Äntligen.

Tjolahopp imorgon inleds en välbehövlig semesterweekend.. Paris, här kommer vi.!

Valborgssnack.