Kort & Gott

En ytterst trevlig äldre herre satte sig bredvid mig på bussen hem från jobb innan. "Det är sista dagen på lovet idag?!" sa han i glad ton. Jag ville putta ner honom från sätet och skrika att jag tagit studenten för två år sen. Evigt ung - vilken fin komplimang.

En sista lilla inflikning för idag (fast kan inte garantera att jag lyckas hålla mig borta, verkar ju ha så himla mycket viktigt att säga idag, aka. "bo-ensam-syndromet")

Varje gång jag får post blir jag livrädd. Varje gång brevbäraren hivar in sin papperslast genom brevinkastet hoppar jag högt och vill skrika. Känns som att någon försöker bryta sig in. Fast nej Sanna, det är ju bara en massa reklam som dimper ner på golvet - inget att vara rädd för alls. Då jag flyttade hit stod de magnifika orden "Ej Reklam" på dörren. Nej fan, sa jag och slet ner hädelsen. Reklam gör vem som helst glad, kanske därför Herr Brevbärare slänger iväg den med full entusiasm.

Tack för idag, slut för idag.

Haaaaaaaaaaaaaaah!

Nummer 1 hittade jag info om med någon slags success. Fast inte lika kul, eftersom det inte vart någon människa som sökt mig;

0498 24 80 12 - Svara absolut inte och om ni gör det, tryck inte 9.

Du blir uppringd och får höra att du vunnit ett pris alternativt varit med i en undersökning som nu ska ge dig en gåva. Du blir bedd att göra ett val - vad vill du ha? Allt detta för att få tiden att gå. . . Avgiften är nämligen 150 kr/timme, mottagaren betalar.

Hur nöjd är inte jag just nu med "my happy place"!! Och hur många tror att jag, nästa gång jag blir uppringd, kommer ta ett glädjeskutt av lycka för att jag hörde telefonen ringa och likt förbannat svara ändå? Därför har jag lagt in numret under namnet "Svara Inte!". Idiotsäkert.

På nummer 2 dök det upp en massa mystiska postkoder från Latinamerika. Sjöar med mera också. Läskigt. Lägger ner det här nu.


Att skaffa ett fodral till mobilen är nog det klokaste jag gjort på länge. Synd bara att jag gjorde det typ ett år försent och att jag redan slängt iväg med min lilla vän på diverse gator och lagt den ihop med nycklar som om morgondagen inte fanns. Efter så långt som en vecka in i livet med mitt nya adoptivbarn slängde jag honom hetsigt ut på asfaltsgatan. "Sluta gnälla, du är så jäkla störig" sa jag. Då blev han tyst. Höll på att bli ett batteri och en skärm fattigare men blev i alla fall två feta jack och avskavd färg rikare. Schysst.

Morgonfilosofi

Jag är en sån som missar en massa viktiga samtal här i livet. Lyckas alltid att inte höra min mobil ringa. Det är en sann konst ska ni veta - har den på högsta volym med uppiggande signal. Men icke. Igår hade jag två missade samtal alltså. Ska "eniroa" numren nu, får jag inte veta vem de tillhör tänker jag slänga mig pladask raklång på golvet och förbanna min egen lilla värld - vad som bäst förklarat måste vara en drömbubbla där jag svävar omkring och stänger ute allt utomstående ljud och sjunger tralalaaaaa.

Eller som Dr Cox skulle sagt; I call it my happy place. Då skulle JD hoppat upp på bordet, sträckt armarna mot taket, tagit sats för ett stagedive och skrikit "eeeeeeeeeeeeeeeeagleeeeeeeeeeee!". Pratar såklart om "Scrubs" - hur kan man inte älska den serien? Bästa som nånsin gjorts!

Ska snart spika upp lite smått & gott på mina stenhårda betongväggar också. Tänkte runt 02-snåret inatt att "njaaeeee. . är nog inte direkt tillfälle att göra det nu". Därför målade jag lite på väggen istället. Ciao.

Jag som är bäst på att uppdatera

Är ganska bra tillrätta i min lägenhet nu och trivs som aldrig förr. Nu är tvn på plats också - och det är FULLKOMLIGT FANTASTISKT. Mitt modem har velat dö ifrån mig i två dagar nu.. Idag var det nog och jag drog liv i honom igen - ge aldrig upp hoppet! Internet finns alltså återigen i mitt liv - ännu en FANTASTISKHET.

Flyttar nuuuuuuuuuuuu

Antagligen inget Internet än i min lägenhet.. Önska mig en härlig kväll. Kvalitetstid på heltid alltså. Sweeeeeeet!

Blodfors

Jag skulle lämna blod häromdagen. Det var två år sen sist och de behandlade mig som om jag var döende. Nästan. Alla var superoroliga och tvingade på mig massa dricka och järntabletter. Har lågt järnvärde och "ska du verkligen ge blod?" klingade genom salen..

Ja för faen, det skulle jag. Hur fantastiskt som helst. Blodet rann lite som det själv ville vilket resulterade i att sjuksköterskan kom och pillade på nålen i min arm titt som tätt. "Oj vad det rinner dåligt, du har inte direkt några bra kärl" sa hon och vickade på nålen, böjde den och tryckte in den ännu mer. "Det gör jävligt ont, eller hur?" sa hon sen och jag tittade på henne.

Om jag såg nöjd ut? NEJ. Efter massakern höll de mig kvar extra länge och tryckte i mig saft medans de höll koll på att jag inte kollapsade. Det kallar jag service.

Sagan om "Läsrummet"

Ett läsrum. Det är vad som ska ersätta mig när jag flyttar nästa vecka. Familjen har det välplanerat - från vilka möbler som ska in i rummet till hur de ska måla om väggarna. Kajsa blir överlycklig när hon nu åter blir husets konung, måste varit asjobbigt att vara ordningsman över mig i två månader.

Men ett "läsrum" alltså. Det känns ju ytterst nödvändigt, som att de verkligen tar i för att kunna fylla tomrummet efter mig (eeh..?). Fast det här kommer bli så bra så! Vi är alla "överens om att jag flyttar så snabbt som möjligt". Party!

Idag ska jag till skolan igen. Det var kul igår. Ciao.

Dagens "Jag är så stolt över mig själv"

Igår skulle jag till skolan direkt efter att jag landat i Köpenhamn. Jag mådde illa som aldrig förr (kräksjuk natten innan - FRÄSCHT) och ville bara hem för att tycka synd om mig själv. Stod och väntade på tåget till Helsingborg. Sen drabbades jag av totalångest, tryckte i mig värktabletter och smällde mig själv på kinden. Stack till skolan och var dundernöjd med min insats. Idag är föreläsningen inställd dessutom - Känns som att Gud belönar mig på något sätt.

Någon slags form av uppdatering..

Nu är jag hemma. Hemma i den svenska soffan. Hemma i all snö, kyla och hur mycket kläder som helst..

Zürich-semestern bestod av mys på Starbucks, ungefär var dag - Ibland flera gånger om dan. Party! Vi utforskade våra gamla kvarter, smög omkring utanför lägenheten och glodde in, gjorde stan, festade som aldrig förr.. Fasen vilka utgångar det blev. Något att berätta för barnbarnen, fast tror INTE det.

Bäst av allt var att umgås med Maja igen. Nu får jag stå ut tills hon kommer till Skåneland. Har redan försökt gifta bort henne och jobbar vidare på det projektet lite smått. Hittade också en utbildning för henne i Lund idag, vadå att jag försöker styra hennes liv?!

Vi hann med att jobba också. Två dagar! Hade nästan glömt hut det var att ha ett jobb - Underbart var vad det var. I lördags var det "Birthday Bash" för en 20- och en 18-åring. Så då kan ni ju tänka er exakt hur många karatefulla ungdomar som gled omkring.

Kul, sa vi. Blääääähhh, sa killen som spydde på ställets enda toalett.

Detta blir en kul fest för er, sa chefen och kollegorna - "Alla är unga och rika". Jaha, det hade vi inte märkt av (eeh) tänkte vi och svepte åter blicken över havet av Louis Vuitton, Gucci och äkta pälsar - Ett Stekarparadis helt enkelt.

Nu ska jag sova gott. Ciao ciao.