Bättre att vara bitter än ingenting alls

Sen var det nån stackars liten parvel som på HD:s insändarsida tyckte att han kunde få en inbjudan till Kronprinsessans bröllop. Han och alla andra som har födelsedag den 19:e juni, "lite som en gest för att de nu snor vår födelsedag, som framöver kommer hamna i skymundan för bröllopsdagen." Hur orkar folk hålla på hela tiden? Skrattretande faktiskt.

Är jag här?!

Någon slags uppdatering skulle väll sitta som en smäck nu (20 dagar efter mitt senaste livstecken här på bloggen). HAHA, sa jag och orkade inte riktigt med det.

Jag har haft semester! Eller snarare "semester", vilket jag väljer att kalla det eftersom jag tydligen är ganska okapabel till att koppla av. MÅSTE. HA. SAKER. ATT. GÖRA. Färden flög till Zürich igen och Maja min Maja, min bitska lilla piraya. Det var födelsedagar där också. Både Majas och min! Champagnen flödade och bakfyllan ("Torr i näbbet", som pappa skulle säga) var värre än aldrig förr. Minns då man ännu var ung och pigg, kunde festa hela tiden och aldrig må dåligt. Det var fint förr, nuförtiden är man gammal som gatan och måste faktiskt tänka på refrängen och att "det är en dag imorgon också." Fast det gjorde vi inte. Inte ett endaste dugg.

Utflykter blev det också - älskar utflykter. Vi stannade till i en ganska liten stad, Wintherthur, där det försigick en afrikansk festival/marknad. Det var väldans mysigt där och stämningen sänkte sig som en trygg liten dimma över oss alla (haha, poeten). Sen drog turnén vidare till St Gallen, som är en stad i den tyska delen av Schweiz. I St Gallen hade dom kallt väder och vi gick vilse i jakten på kebab - befann oss någonstans utanför stadsgränsen trodde vi och tänkte att "ingen kan i alla fall säga att vi INTE gjort St Gallen. I St Gallen hade dom också ett fantastiskt vackert och berömt bibliotek, Europas största tror jag att det var. Det var vackert på bilderna i vart fall. Nu kom ju inte vi riktigt dit så att säga. Eller vi kom dit 10 minuter efter stängning, eftersom vi suttit för länge i den berömda katedralen och känt en massa mäktiga krafter över oss. Jag trodde att jag var med i "Da Vinci Koden" därinne.

Mina sista två dagar i semesteryran var det verkligen varmt. "Sommar och sol!" sa jag och behövde inte något solskydd alls, så jag brände mig hellre.

"Peace out", sa Jesusbarnet i katedralen.

EXAKT såhär gör man för att se osmart ut. Så enkelt.

Kajsa har bal am Morgen - De växer upp så fort. Jag ska vara hetsigast och springa omkring som om det var hennes bröllopsdag och fota och skrika förtjusta utrop!

Bulle i ugnen

Jag bakar! Hallelujah. I min ugn befinner sig, as we speak, något så fantastiskt som "Polly-muffins." Hittade receptet hos "Leila Bakar" och som man vet är hon ju grym på matlagning. Upptäckte att jag lyckats inhandla bullformar istället för muffinsformar - var det dumt? Spännande hur det ska gå för min del alltså. Prestationsångesten är alltid på topp då man lagar mat åt andra. Hetsigt.

Om mannen i mitt liv (han i min kyl)

När jag storhandlade, vilket har hänt en ynka gång sen jag bott hemifrån, köpte jag mig en sån liten gul plastgrunka, en sån med "citronsaft" i som man kan ha i maten och leva i förnekelsen om att man äter färskpressad citron (smakar ju "minst lika gott"). Tänkte att den här kunde ju vara kul om man ville piffa upp sin mat a notch eller två.

Man skulle vilja använda den. Fast det kan man inte. Jag får nämligen inte upp den (som pojken så bedrövat sa). Inte alls. Locket är ungefär barnsäkert och har någon slags anordning som gör att man får vara beredd på att offra några naglar om man ger sig in i matchen. Nog inte värt det ändå, tycker jag.

Så där kan han stå, Herr Lemone, i all sin skrud (är det ett ord? Vill att det ska va det) och blicka ut över sitt herravälde i kylen. Han har en fräsch klargul mantel svept omkring sig och en fantastisk krona i grönt. Kylens konung har till och med en helt egen hylla och därifrån händer det att han ropar ut hyllningar till skåpets invånare eller till och med kanske sjunger en liten trudelutt. Då ekar det alltid så vackert när tonerna studsar mot tomheten - vilken akustik (vackert eller helt enkelt sorgligt?). 

Det sägs ju att vägen till ens hjärta (eller är det bara hos män) går genom magen. Inte fan går den här mannen genom min mage i alla fall, han bara är.

Dagen D

En kvick uppdatering om inventeringen idag. Klockan sju skulle den inledas och vi var på plats, piggare är nånsin förr. Om folk undrar om man är trött eller tycker att "du ser ganska trött ut", så betyder det att man ser totalt förjävlig ut. Ungefär.
Jag blev tilldelad Barbie-avdelningen - SCORE! Var som att leva i en saga. Senare räknade jag väldigt många bilar. Tänk er vilket nerköp att tvingas gå från Barbiedockor till hur mycket bilar som helst. Kröp en massa på golvet också. Krypmaraton på Toys'r'us. På en tisdag?! Mina kläder tyckte det var lika kul som jag och bestämde sig för att kasta in handduken.

Laddar inför poweryoga nu. Ska bli ännu smidigare. Sen går jag hem till Karolina och glor på tv. Ikväll är en sån kväll då det går fantastiska program tre timmar i sträck. Man blir lite yr och fyrkantig i huvudet dock. SO WORTH IT.

Såhär på kvällskvisten. . .

Morgondagen har att bjuda på inventering. Ska smyga bland hyllorna på Toys'r'us och kanske räkna en och annan nalle. Mest ska jag nog bara spana in "det senaste" på leksaksfronten. Behöver alltså inte framstå som konstig då jag hetsar omkring och är totalles imponerad av allt fint i affären. Skämtarn där. Såklart ska jag jobba som aldrig förr.

Möblerade om lite till innan ikväll. Någon som sa "tvångsbeteende."

Valborg-Schmalborg

Igår vallfärdade studenter från hela landet till Lund. Det var Valborg och staden var som något slags Mekka för fylla, lera och skräp. Men ack så kul det var! Kom ensam från tåget och skulle möta upp Elli och VJ i stadsparken. Var ganska vilsen och förvirrad, följde folkströmmen i hopp om att alla skulle till parken som jag inte visste vart den låg (pinsamt). Fick okej-instruktioner över telefonen, råkade gapa ut ganska högt att "jag följer bara efter alla andra, ingen aning om vart jag ska egentligen". Folk kollade konstigt, trodde nog jag var dum i huvudet som aldrig varit i Stadsparken förut. Hittade i alla fall och jag hade rätt - ALLA skulle dit. Svängde in i parken och insåg ganska snabbt att alla var apa-fulla. Hur många som helst hade väll gått och ramlat, leran prydde deras kläder fint, några badade i en skum-fontän, andra låg helt enkelt ner i allt skräp och sov. Fasen vad äckligt det var där. Riktigt nasty. Skräp överallt, matrester och sprit överallt. Smuts, smuts, smuts. Insåg att "festival-livet" inte är något som helst alls för mig (som om jag inte anat det innan). Hade problem med att hitta mina små vänner i folkmassan, var nästan påväg att slita upp min vinflaska och lugna ner mig i all hets och folks glädjerus. Just då blev jag hittad, förd till slottet, träffade Madde och Mackan också och levde lycklig i alla mina dagar!