Hemma från semestern. I ett helt stycke. Just i lagom tid innan totalt nervsammanbrott. Lagom tid med familjen helt enkelt.
Ställen man ALDRIG trodde sig kunna få sketna myggbett på; I handflatan (hur är det ens fysiskt möjligt?!), på lillfingret samt på lilltån. Samlade dessutom på mig årets feteböld mitt i pannan. Myggor älskar vitt blod. Mums. Inte mindre än sju små rackarbett hade jag också på ena foten. Såg ut som någon slags allvarlig sjukdom. Pesten eller så. Exotiskt, tyckte jag och kliade tills jag mådde illa ännu mer. Har aldrig i mitt liv haft så många bett och stick över kroppen. Borde vara fullproppad med malaria och sandlopps-virus. Svininfluensan kan jag i alla fall inte få (vad fint att jag lyckas tjata om svinis i även detta inlägg - tvångsbeteende eller vad..). Fantastiskt helt enkelt!
Flygvärdinnorna på väg hem var hur gulliga som helst. Kallade oss "sweety" och tyckte jag hade vackert nagellack. Jag körde på "2-veckors-gammalt-semesteravskavt-svart-stilen" och tog glatt emot komplimangen med rosor på kinden och solsken i blick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar