En sista lilla inflikning för idag (fast kan inte garantera att jag lyckas hålla mig borta, verkar ju ha så himla mycket viktigt att säga idag, aka. "bo-ensam-syndromet")

Varje gång jag får post blir jag livrädd. Varje gång brevbäraren hivar in sin papperslast genom brevinkastet hoppar jag högt och vill skrika. Känns som att någon försöker bryta sig in. Fast nej Sanna, det är ju bara en massa reklam som dimper ner på golvet - inget att vara rädd för alls. Då jag flyttade hit stod de magnifika orden "Ej Reklam" på dörren. Nej fan, sa jag och slet ner hädelsen. Reklam gör vem som helst glad, kanske därför Herr Brevbärare slänger iväg den med full entusiasm.

Tack för idag, slut för idag.