Igår var minsann en fin dag! Det gick bra på jobb - Mitt ena barn blev bara lite rädd för mig då jag skulle hämta henne på dagis (krippe). Bara lite sprang hon och gömde sig hos sin fröken innan hon följde med mig. Rekordlite faktiskt. Vi hämtade lillebror och traskade till lekplatsen där det var fullt ös. Herr Nilsson, 1 år, kröp och gick överallt, hoppade lite studsmatta (med tillhörande nanny - alltså jag), försökte klättra i repnätet, försökte äta småsten (fast där sa jag ifrån; någon slags måtta får det ju vara - även fast det var fredag)..
Kvällen inleddes med date på tu man hand med Karin. Lite vin och mycket trevligt! Sen kom ett argt, kinkigt monster förbi. Monstret hette Maja och hade jobbat ganska länge. Kinkigheten släppte tack och lov och utsikterna för kvällen var lysande.. Lysande var också just exakt vad kvällen blev. Vi dansade på Kaufleuten till härlig musik och omgavs av finurliga människor. Väldigt lyckat!
Framåt morgonkvisten var det dags att krypa hem och våndas i sin trötthet - somnade nästan, eller faktiskt ett tag, på tåget också. Tänkte här inflika vad Elli berättat om sin tid i München; helt enkelt hade hon somnat ganska mycket på morgontåget hem en gång och sen lite lätt och ledigt vaknat upp på flygplatsen. Inga konstigheter.
Idag har jag hunnit sova ett tag (tänker inte säga till hur länge, med risk för att mamma läser detta) och sen hajkat i Thalwil. Efter okänd mängd trappsteg och stupande branter samt oändlig värk i lår och vader, befann jag mig på en väldigt vacker plats. Den heter "Platte" och är tydligen toppen av byn Thalwil. På Platte finns en kyrka, ett fantastiskt fint torg, gamla majestätiska hus och en massa grönska. Någon (eller några då såklart) hade bröllop och det var barnfamiljer så långt ögat kunde nå ute på sin lördags-lek-strapats. Utsikten över Zürii-see var såklart heller inget att sticka under stolen med - den var för bra för att vara sann. Livet här är så vackert! "Du ser ut som du är med i en saga" skulle man kunna säga (och det har någon faktiskt gjort till mig. Jag satt under ett körsbärsträd i Helsingborg och såg drömmande ut. Förbi kör och saktar det in en bil med en styck passagerare hängandes ut genom fönstret - som en hund. Sen sa han det där, på klingande skånska och jag blev lycklig).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar