Sociala medier som plattform för rent "hitte-på".

I förra veckan omkom komikern Eddie Murphy. Vad skrev hon nu? Är det sant, eller vill hon bara provocera dig som läsare? Nej. Det är inte sant. Använde jag fet stil för att du snabbt skulle urskilja den första meningen från resten av texten? - För att det som står med stor stil eller i färg alltid percipieras som viktigt. Ja, det gjorde jag. 

Informationen jag inledningsvis matade dig med är alltså inte sann, men i DN fann jag artikeln "Nätet dödar allt fler kändisar" och vid läsning av första paragrafen - "Eddie Murphy omkom i snowboardolycka", trodde jag blint på nyheten. Nåväl; "Nyheten". Jag svävade några sekunder i förvirring och ledsamhet. Vidare läste jag att även Rihanna har dödförklarats - Ve och fasa.

Tillåt mig att presentera ett "fagligt forankret" blogginlägg; Ett inlägg som utgör en skoluppgift, vilket jag så gärna vill prägla med min egen stil.

"Med Twitter och Facebook kan rykten spridas snabbare än någonsin", säger Erik J Olsson som forskar inom sociala nätverk. "Helt och fullständigt sant", säger jag som en konstant konsument av sociala plattformer samt ständigt lättlurad och blåögd person. De sociala kanaler vi alla exponeras för, må det vara tidningar, television eller webbsidor, är i sig själva utan värde - det är vad man lägger in i dem  som skapar det värdefulla. Nyheter eller rykten som sprids genom sociala medier tenderar att "rulla iväg" - jag talar om den så välkända "snöbollseffekten" och om "att göra en höna av en fjäder" und so weiter und so fort.

Kunskap, sann eller felaktig (fast kunskap kan väll egentligen inte vara "sann" eller "felaktig"? Kunskap är kunskap - något man kan och vet. Den kan däremot stämma mer eller mindre överens med hur verkligheten ser ut), sprids via sociala nätverk. Vi lär oss efterhand att skilja på rykten och genuin information (eller som i mitt fall; Vi tror på cirka allt vi läser, upplever och ser. Vi tror på allt ända tills vi ser klara bevis för att det är falskt. Vi är godtrogna och tillmötesgående i förhållande till olika slags kunskaper och människor; För mig är alla oskyldiga innan motsatsen bevisats).

"Massans visdom", eller "Wisdom of Crowds" om man vill uttrycka sig internationellt och skapa sig någon slags världsvan aura, innebär att vi följer det som andra företar sig och de som anses eller antas besitta kunskap och således har expertmakt inom ett visst område. Vi följer varandra. I människans natur ligger elementära behov om att vandra i flock och söka bekräftelse; Vårt behov av att vara lik andra är vår främsta drivkraft. Våra relationer till och hur vi uppfattas av andra - vår sociala självbild, definierar vem vi är och påverkar vår inre självbild starkt. För att kunna utvecklas som människa behöver vi relationer till andra, vi behöver uppmärksammas och beröras, vi behöver "tillhöra". "Ett barn behöver åtta kramar om dagen för att utvecklas" sa en god väninna till mig en gång.

För att nu lyckas sväva tillbaka till ämnet om sociala medier som plattformer för ryktesspridning, drar jag en konklusion om att massans visdom - nyhetsbladets expertmakt, fick mig att ögonblickligen tro att kunskapen kring Eddie Murphy's död var verklighetsbaserad och därmed sann. Sökmotorer är skapta för att man ska kunna dra nytta av denna "massans visdom" och vi kan alla bidra till denna gemensamma visdom - en visdom eller kunskap som alltså lika väl kan vara ett illasinnat rykte istället för genuin information. En osanning som skamlöst poserar som en sanning; En ulv i fårakläder.

Kändisars "dödsfall" visar att massans visdom är begränsad. Tror vi på allt vi läser och hör? Tror vi på något enbart för att också andra gör det? Jag tror det, åtminstone till en viss grad. Vårt behov av att imitera andra exponerar oss och gör oss mottagliga för åsikter och kunskap som svävar omkring i våra omgivningar likt de maskrosfjun man blåste på i sin barndom (som fastnade överallt på kläderna och sen fick man äckligt klet på fingrarna då man släppte sitt krampaktiga tag om blomsterstjälken). Dessa budskap kan stämma mer eller mindre överens med hur verkligheten ser ut. Det finns en tydlig mänsklig vilja av att sprida rykten; Vi trivs då vi pratar om andra, och många trivs då de får möjlighet att etablera en helt ny eller tilläggsinformation om andra. Med dessa kloka ord ämnar jag avsluta detta studieförankrade inlägg, och exponerar dig gladeligen för följande;

 "Ryktet om min död är betydligt överdrivet." - Mark Twain (1835-1910).

(Referens per 03.09.2012: http://www.seodirect.org/wp-content/uploads/2012/07/perception-31.jpeg)

Bilder är det element som är mest tilltalande inom sociala medier - det vi helst av allt uppmärksammar och känner oss dragna till. All slags information - genuint äkta eller simpelt rykte, påverkar och formar oss; Hur väljer vi att uppfatta oss själva och verkligheten omkring oss?