FILUREN ULF

Först och främst; Sms från Maja i natt, kl. 01.19 (jag sov inte eller så Maja - JO);
"Jag kom på vad vi skulle kunna ha under madrassen för att göra den till en säng, kommer inte på namnet men typ flak, sådana som gaffeltruckar har."
1. Var i hela fridens namn skulle vi få tag på detta?!
2. NO WAY! Du kan fetglömma att jag sover på staplade trälådor! Fast i och för sig kunde vi då lekt "Prinsessan på ärten" var dag. Ganska frestande ;)

Så till Ulf; Min chef på HD heter Ulf. Ulf är kul, lite lurig, säger ganska speciella saker och dyker alltid alltid upp då man minst anar.. Igår satt jag framför datorn och pratade med Maja (tack och lov - ÄNTLIGEN) i firma-telefonen. In kommer chefen, väldigt lägligt, just som jag gastar ut; "Jag blir uttråkad så hiiiiiiimla lätt!". Underbart.

Häromdagen satt vi och lunchade. Uffe undrade en hel del om Zürich, om mitt jobb där och så vidare. Mitt i en tugga brister han ut; "Du har inte funderat på att vidareutbilda dig (visserligen med glimten i ögat)? När ska du börja plugga egentligen?" Smack! Ett skämtsamt slag rakt i magen. Ångest på den.

Idag möttes vi då vi tog mat;
- Tjena Sanna! Hur är läget?
- Bra! Jag slutar nu..
- Jasså?! Äter på övertid?

Idag skulle jag också förnya mitt pass, eftersom vi ska till Dubai & Maldiverna (JAAAAAAA) efter nyår. Den bittra "jag är trött på mitt liv"-damen på Passexpeditionen frågade först hur gammal jag var. I första andetaget svarar mor min, tvärsäker på sin sak, att jag är 18 år gammal. Ja just det mamma, det är jag ju - För två år sen! I det ögonblicket kunde man nästan tro att hon var släkt med sin bror, som i nio fall av tio kallar mig Kajsa (och Kajsa för Sanna).

Blir det en lugn "Sanna-klättrar-på-väggarna-och-kryper-ur-sitt-skinn"-hemmakväll? Den som lever får se..