Maja ställde igår väckarklockan på 10.00 - "Jag måste upp och tvätta och så..". Yeah right! Fortfarande inte ett livstecken så långt ögat kan nå. Själv har jag strykit ett tag (gud så jävla tråkigt) och unnade mig nu en paus mitt i min galet kul och spännande fredagsförmiddag.
Igårkväll var jag barnvakt till de två ungarna.. För att beskriva en lång kväll i korta drag; Barnen cyklade inomhus - även på mattor och soffkuddar, barnen körde med dockvagnar i soffan, barnen hade tea-party, barnen klättrade på mig och lekte att mina ben som jag slängt upp på soffkanten var en bro och "gled graciöst över till andra sidan" (hejdå smalben, som om jag inte hade blåmärken överallt sen innan liksom), barnen bråkade och skrek en del (småpotatis för en van gammal räv som jag), barnen ville INTE sova (what a surprise), Sanna hade ont i hela kroppen (sviter efter cateringen), lilltjejen grät i min famn i en timme (jag tog såklart tillvara på närheten), storebrorsan hoppade i sängen, storebrorsan sa "kan ni inte gå ut från mitt rum, jag vill sova (trött på allt hetsigt skrik)", lilltjejen var utmattad (och uttorkad?) av allt gråt och somnade tungt. Såg på dom båda och tänkte att "Fasen, vilka underbara ungar". "Kanske snart dags ändå..". NEJ INTE ÄN.
Sitter och tittar ut genom fönstret. Vädret är skit. Nästan så skit som det kan bli. Jävla höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar