HAHA. Har just manglat i en halv evighet. Helt själv också, sist var syrran med och det gick ju, huum, sådär. Men det gick ganska okej idag faktiskt och för att komma till HAHA:t så inträffade det då jag manglade ett badlakan. Fick dubbelvika det och det blev ju hyfsat tjockt. Men in gick det i alla fall och runt runt snurrade det i mangeln. Sen skulle åbäket ut också (som flickan sa) och där hände magin. Hela mangelduken åkte ut och där fanns inte den minsta syn av min handduk. "Jaha! Har den gått upp i rök nu då? Har mangeln ätit upp den?!" tänkte jag och såg mig förvirrat omkring. Sökte igenom maskinen utan någon som helst lycka. Efter att ha svävat omkring i förvirringens land ett bra tag la jag mig ner på knä och upptäckte då min handduk fastkilad i maskinens undersida. "HAHA" sa jag och försökte stånkandes dra ut den. Satan vad hårt fast den satt men till slut lyckades jag få ut den i friheten. Det var en festlig syn kan jag lova. Handduken var lindad till en kompakt rulle, utan något slags veck alls. Kanske inte så lätt att förstå exakt hur kul det såg ut, kanske skulle man varit där. Har placerat min handduks-wrap/kebabrulle för allmän beskådan ovanpå mitt torkställ nu. Funderar på att behålla den föralltid, "HAHA" sa jag igen.
Ett sånt här långt och fantastiskt intressant inlägg om en handduk och en mangel har nog ingen läst förut. Vad kan jag säga? Living on the edge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar