Sen kan jag meddela att kaosen var total då jag skulle frakta två barn, en vagn, mig själv, en bricka med tre tallrikar mat och tre drycker samt betala för hela kalaset. Hilda fick hänga i sin vagn ståendes bredvid dryckes-automaten (the place to be) medan Albert och jag hittade ett bord alldeles för långt bort där vi lämnade maten - ångest på den. Fick sen jogga tillbaka och hämta en liten tjej och tre glas dricka, sen samtidigt köra vagn och tre glas tillbaka till bordet. Men maten var som sagt utsökt! Och som vanligt är det det mest rofyllda i hela världen att äta med två småbarn. Dessutom hade cirka hela Schweiz's befolkning bestämt sig för att göra exakt samma sak just idag. Restaurangen var fullsmockad och man slapp tänka överhuvudtaget - för man kunde ändå inte höra det.
Har haft det otroligt bra med barnen idag - de är så fina. Hilda körde upp sina fötter i mitt huvud innan och satt och gosade runt ett tag. Albert var en sekund ifrån att decka på tåget. "Jag är sååå tröööött." När han väl sagt de orden finns det ingen tid att förlora - om han somnar går han inte att väcka, killen sover som en sten. Snabbt upp med honom på benen och prata nonstop - försöka komma på intressanta saker att säga (haha), skaka honom fram och tillbaka, hota med att "om vi somnar nu så kanske vi vaknar upp i Afrika." Såklart hjälper inget av detta och han vill börja gråta när som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar