Nästa vecka åker jag till Sverige. JULLOV.! Eftersom lillasyster stuckit iväg till St Anton blir jag ensambarn denna högtid (= skäm bort mig tack). Det ska bli så mysigt tycker jag - utflykter (det kommer jag propagera för hela tiden), mammas mat (äntligen en dag utan att behöva tänka själv och bestämma vad för tråkigt man ska "laga"), fina vänner (!) och ett gym/simkort på Actic som inte direkt använder sig självt under tiden jag är utomlands (samt VAR HAR JAG LAGT DET?). Jag och fjärilarna i min mage längtar.
Så idag frågade jag Albert om det var något speciellt jag ska ta med mig tillbaka från Sverige efter jul - blodpudding (ungarna loves it) eller så..? "Sandaler" tyckte han istället. "Men det är ju inte riktigt sandalsäsong" försökte jag. "Men då kan du åka till Sverige en gång till på sommaren och då ta med dig sandaler till mig. Det får du." "Får jag det?" undrade jag med en underton av roadhet. "Ja det blir bra" tyckte A. Och Hilda sa mest "blub blub blub tiiittaaaa."
Sanna!! Du kommer hem till Sverige! Tänk om vi kanske kunde genomföra ett telefonsamtal någon gång under mellandagarna?! Blodpudding är ju nästan det bästa som finns, förstår dina ungar. Jag känner igen den där längtan och de där fjärilarna som finns i magen, för två år sen var ju en annan också i Zurich.. VÄLKOMMEN HEM TILL SVEA RIKE SANSLÖSA SANNA! <3
SvaraRadera