Kvällspasset

Igårkväll jobbade jag catering. Kom dit svinstressad, med astmaattacken gosandes i halsen och nästan lite kallsvettig. "Wieso hast du stress?" undrade Susanne och tyckte väll att det var helt okej att komma försent. Jag är ALDRIG försenad, mår dåligt isåfall (okej nu kommer ju du, Maja, garanterat att ta upp den gång då jag råkade vara en halvtimme sen). Först var vi på Universitetet och serverade tilltugg och dryck (=Apéro). Det hade varit någon Nobel-läsning och ryktet gick att det fanns svenskar närvarande. Sen åkte vi vidare till "Römerhof Verlag" där VIP:s från Apéron var inbjudna på mat, ännu mer dryck och att skåda olika böcker (vilket jag tror var den verkliga anledningen men som ingen egentligen gjorde). Allt flöt på fint och vi var överbemannad personalstyrka, vilket betydde att jag svävade omkring genom alla rum och letade arbetsuppgifter. Plockade ett glas här, en tallrik där, rörde om i maten lite och gick mest runt och log. Låste in mig på toaletten en gång också (av misstag). Fick instruktioner om att hålla mig lugn och lirka nyckeln åt båda håll, först försiktigt och sen snabbt. Javisst.. där kunde ju jag stå och lirka i tio minuter. Toaletten låg så lägligt till att man därifrån kom rakt ut i huvudrummet där alla gäster stod och åt. Tänk om jag inte alls kommit ut och börjat gallskrika?! Kunde blivit årets scen. Fast ut kom jag - en gäst undrade då om jag var färdig och gick sen rakt in och låste om sig. Skulle inte gjort det om jag var du, tänkte jag.
Ännu hade jag inte sett/hört några svenskar.. fast plötsligt händer det (precis som på Triss) och där stod ett gäng. Väldigt trevliga och en bodde i Bern, dit jag tjatat på Maja om att åka för att jag läst att de har en fin julmarknad. Haha det har du nog missuppfattat, sa Bern-bon. "Den är inte alls något att ha." Så där hade du ju tur, Maja.! En gäst undrade om det var "open end." Ja det var det väll också, även om värdinnan gick och suckade till oss att hon ville folk skulle gå hem. Open-end-gästen var i alla fall sist kvar.