Jag flyttade hemifrån i helgen. Växte upp och tog steget ut i stora vida världen, testade mina vingar och flög ut från boet. Nej jag bodde hos Maja och det var underbart. Lite fest, mycket mys en hel lördag och ganska mycket utflykt idag. Vi hade planerat att åka till Colmar, en stad eller snarare by över gränsen i Frankrike. "Planerat" skulle man kunna säga att vi gjort. Planeringen bestod av att vi kollat tågtider - that's it. Vi åkte till Basel för att därifrån borda tåget mot Frankrike. "Kan man köpa biljetter på tåget.?" undrade vi. "Javisst det kan man." Och det kunde man. Om man hade ägt några som helst Euros alternativt varit smart nog att ta med sitt betalkort. Som ni säkert förstår hade vi inte alls gjort det. Men nu var vi på tåget och efter att illamåendet/panikångesten suttit i halsgropen ett tag, deklarerade konduktören "C'est bon." Det var alltså okej för denna gång, vi fick åka dit vi skulle. Man kan bli så otroligt glad när människor är hjälpsamma och räddar en när man är utsatt.
I Colmar var det vackert och solsken men oförskämt kalla vindar. Vi snubblade in på en uppvisning av gamla fina bilar, strosade omkring och kände att vi gjorde något kulturellt. I Colmar, nej i hela regionen Alsace, var ALLT stängt på söndagar (knappt en miss från vår sida). I Colmar kunde man INTE växla pengar på en söndag. Jaha där stod vi med våra schweizer franc - just snyggt. Sen skulle vi lyckas ta oss över gränsen och hem igen. Uppgivenheten var ganska total. Fast fantastiskt nog klarade vi oss återigen. En dag i Frankrike utan pengar, bankomatkort, tågbiljett eller pass. Vi ville kyssa den schweiziska marken då vi seglat in över gränsen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar