Jag ville vara snäll och mata fåglar nere vid sjön innan. Eller det kanske inte var så himla snällt - brödet var ganska gammalt och torrt. Anyhow. Det brukar vara kul att "kasta pärlor åt svin" (härlig liknelse). Idag kastade jag mina brödpärlor åt supersvin istället; måsarna. Det spelar ingen roll hur långt man går för att komma ifrån - innan man ens hunnit öppna sin skruttiga brödpåse är de där och hetsar omkring ens huvud, skriker och har sig, hugger maten ifrån de oskyldiga små änderna. Jag var lite rädd också, en mås skulle väll kunna gå till attack och hacka ut ögon.?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar