Alla ville vara Ture Turist med kameraväskan vilandes på magen (för man vågade fan inte ha den någon annanstans).
Våra unga damer vilade inte en enda sekund under resans gång (nästan). Och de såg hur många duvor som helst - dessa smutsiga små djur utan någon som helst fruktan.
Livet var en total fest och allt (allt allt allt) var intressant.!
Ibland höjde de sina blickar mot skyarna eller stirrade rakt ut som om i tomma intet, detta för att ge en sann bild av svensken som intellektuellt folkslag.
De strosade i pittoreska kvarter, såg på sådant värdigt att se (även känt som "sevärdheter"), förundrades över hur stort Paris faktskt är, strosade lite mer, shoppade såklart, såg på vackra ting och fantastisk arkitektur.
Sen insåg de att alla, hela befolkningen, i Paris blivit tilldelad sig en alldeles egen skorsten - så härligt fint och avundsvärt.
Resan bjöd på många goda skratt,
och landmärkes-avnjutningar. Här en picnic vid Eiffeltornet (eller "La Tour Eiffel" som jag brukar säga på felfri franska).
Ibland gick de lite vilse men vad gjorde väll det.? På semester kan man komma undan med det mesta..
Sanningen att säga var detta ursprungligen tänkt som en frilufts- och sportresa, ett slags träningsläger där all form av alkohol skulle lysa med sin totala frånvaro. Därför provade våra unga damer på alla de lokala aktiviteter som fanns att tillgå (det är jag på bilden).
Självklart skämtade jag precis när jag insinuerade att festande inte skulle förekomma. Fest blev det mycket av och hur lyckat som helst.! Till och med ett stenkast ifrån självaste Triumfbågen (eller "L'Arc de Triomphe" som jag säger, eftersom min gamla skolfranska ännu sitter som klistrad vid ryggraden).
Kul fakta; Förr i världen då folk hade syfilis kunde de inte böja vissa fingrar. Därför satt alla rikingar och drack med lillfingret utstickandes och när det mindre bemedlade folket såg detta apade de efter, eftersom det var så det fina folket gjorde. Här nedan, till höger i bild, ser vi ett exempel på just detta; ett syfilisfinger.
Resans sista måltid ägde rum i Montmartre.
Amelié från Montmartre var tyvärr inte hemma just då, men hade ordnat med tvättäkta fransk underhållning åt sina skandinaviska vänner.
Nu befinner vi oss vid slutet av denna magnifika saga. Våra unga damer kom hem till Zürich i säkert förvar - något trötta men ack så lyckliga och fulla av nya intryck. I och för sig var de återigen väldigt sena till flyget och en av dem fick nästan inte åka med, utan riskerade att hamna i Amsterdam alternativt "en annan stad i Europa" (ja, det var jag).
Tack för en oförglömlig resa mina fina tjejer Maja och Karin.!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar