Hej inatt låg jag vaken och brottades med en oändlig huvudvärk. Jag förlorade. Somnade senare riktigt djupt och drömde att jag jobbade på ålderdomshem där jag skjutsade två tanter i rullstol som i själva verket kunde gå visade det sig, i högklackat dessutom.
Igår hade jag en nationell helgdag (=ledigt) - en Pingstmåndag om man så vill. Har läst. Ni läste rätt. Till allas förvåning är nu även jag en sådan som intar, nej slukar, skönlitterära verk. "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" heter min senaste sysselsättning. Gillar den skarpt. Igår läste jag mig igenom hela staden. Vid sjön när vädret tillät. På spårvagnen när himlen öppnade sig och vädret alltså inte tillät. På stående fot när jag inväntade mitt sällskap.
Så satt jag alltså vid dagens inledelse på en bänk, läsandes, människoinspekterandes, blickandes-ut-över-sjön-andes. Två kvinnor ville läsa en kort text för mig sa de. De undrade om någon redan sagt mig att Gud älskade mig och hade en plan för mig. Det hade ingen, men tack för informationen. Om jag dog imorgon, visste jag då med säkerhet att jag skulle komma till himlen.? Det visste jag ju just inte heller, men återigen; tack för informationen. Jag log en stund för mig själv då de gått sin väg.
Senare var det kvällsmarknad och kvällsvin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar