Senare ska jag fixa lite bilder hit. Før det ær kul med bilder - folk gillar att se och inte læsa øverdrivet mycket. Ibland kommer jag att skriva øverdrivet mycket i alla fall.
Nu ska jag berætta att jag jobbat på en uteservering i sommar. Och jag ska berætta att det varit vældigt bra dær. Min tillvaro har spæckats med intressanta møten, utmaningar och extremt fina mænniskor! I lørdags gæstades vi av ett rungande fylleslag - før vissa var det som om morgondagen inte fanns, och det gjorde den sækert inte heller før de som var på absolut fullast humør. Min personliga favorit under kvællens gång var den man som med dimmig blick kom vacklandes fram till mig med en halvuppdrucken drink i handen. "Det hær glaset var sønder nær jag fick det så nu måste ni laga en ny drink till mig". Han høll fram ett glas som i ren triumf, och jag vilade blicken på det. Såg på glaset. Såg på mannen i fråga. Såg på glaset igen. "Då får jag återkomma" sa jag. Glaset i mannens hand var halvt och det såg ut som om han bitit av den numera obefintliga halvan. Jag återkom inte.
Favorit nummer två uppstod då jag væntade på nattbussen hem. Någon undrade om jag var gift eller singel. "Jag ær gift" sa jag. "Oh, I see. I have a family too and I have a house and money. We can go, for me it's no problem, I don't mind that you're married". Herregud vad ær det med folk? I super-mind, tænkte jag och sa "haha, bye". Nu var det inget obehagligt som hænde och det var massa mænniskor omkring - så jag kænde mig helt trygg. Det som dæremot var skrattretande var att denna någon såg på mig med førvånad uppsyn, som om det førvæntats av mig att jag skulle blivit instantly swept off of my feet och att vi skulle svæva ivæg på små rosa moln tillsammans. Har denna taktik någonsin fungerat før "någon"?!
(Hur blir det med de dær bilderna du lovade då?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar