Jaha.
Med detta menar jag att vi just jobbat i 17,5 timmar. Ni kan ju själva förstå hur många livskriser samt nervösa sammanbrott man kan lyckas få under denna tid. Kaffet har varit en av mina bästa vänner idag/ikväll/inatt. Eller jag vet inte. Kommer inte riktigt ihåg.
Dagen började med tågäventyr ut till chefen's enkla boning. Där lastade vi skåpbilen proppfull, knäckte våra ryggar och begav oss in till stan. Jag var förare. Färden var livsfarlig.
"Now we produce", som chefen brukar säga. Det gjorde vi också. Fixade "spiesli" (snittar) till fest nummer ett. Jag skärde upp ost (bland annat fel ost tydligen, även om tanten sagt åt mig att skära upp ALL ost som fanns med) och katastrofen var ett totalt faktum. Oj vad dum i huvudet jag var där ett tag. Vad fint. Fantastiskt.
Vi var sen på Sotherby's och lekte omkring i onådig stress. När vi återfått livsglädjen därifrån, var det vidare till fest nummer två. Där var hetsen i full gång och vi blev inkastade i röra och oorganisation (ovanligt = ironi). Asbäst som vi är tog vi situationen i våra bara händer, gjorde dessert och hade oss. Festen var enormt grym. Alla var enormt grymt fulla. Herregud minst sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar