Livet på en pinne tisdagen den 8:e december..

Tänkte göra en snabb redovisning av min arbetslivssituation. Hela denna veckan kommer att vara ett rent helvete (okej överdriv). Catering var dag - "As early as possible, until as late as possible". Igår betydde dock "as early as possible" klockan 15.00. Idag betyder det klockan 15.30.

Så igår var det en fest för bara kvinnor. Tråkigt tänkte vi. Tråkigt var det också. Damerna högg in på maten som om det inte fanns någon slags morgondag (passa på då inga män att charma finns i närheten). Ännu mer högg de in på vin och prosecco. Underbart. Helt enkelt fantastiskt med flamsigt hönskackel och lulliga medelålders kvinnor. Ännu en liten tvist var att man såg på flera mils avstånd att majoriteten av festdeltagarna var "sådana som gillar att leka med tjejer".

En arbetskollega stack iväg med firmans skåpbil för att hämta is. Kom tillbaka ett asbra tag senare och verkade "lite konstig". Han var väldigt hög så att säga. Ansvarsfullheten stekte i luften.. Efter en stunds fixande med sin Iphone och lite små-vingel hit och dit, gick han snällt hem. Då skåpbilen senare skulle lastas fanns den ingenstans att bli hittad. Pundhuvudet hade glömt var han ställt den och en hårresande bussjakt inleddes..
Citat min chef; "He was supposed to work all week, but I don't think he's going to come now". I don't think?! Nej, någon sorts måtta får det väll ändå vara!

Vi borde städa snart också. Dammtussarna flänger omkring och har the time of their lives.. Sjukdomshärd!