Vaknade av ett klingande Madonna-disco i hela huset. Rise and shine! Eeh.. Lyckades sen tappa bort min mobil på hela min 90-sängs-yta, i ungefär fem minuter. Tillfällen då man undrar om allt står riktigt rätt till i ens huvud.
Igår var det utgång som sagt. Ingen återvändo, med mottot; "Ingen morgondag". Blev som vanligt en ganska så speciell kväll.. Lyssnade ett tag på Alex Moreno, så duktig och verkligen en trevlig människa (synd att han spelade på en liten håla dit ingen tar sig), hängde runt ett tag i stan, träffade gamla vänner åt höger och vänster, blev överlycklig, gick INTE in på TIVOLI, drog fram mina Converse just innan hemgång, fick överlyckliga fötter och svävade fram på moln. Älskar sen hur en äcklig engelsktalande kille kommer fram till oss och ALDRIG vill gå. Var är vi ifrån - Landskrona? Var har vi varit? Vart ska vi? Sen tyckte han det var helt okej att ta lite casual på mitt lår. Ganska så inte okej! Senare drog polisen iväg med honom och han satte sig i en askfats-kruka vid gatan. Såg bekvämt ut.
Hur vet man att kvällen varit ganska lugn ändå? - Nagellacket sitter stenhårt på plats. Inte ens en skråma. En som däremot fick en skråma igår var Maja. Där ringde man, överlycklig att höra hennes röst, så får man höra att nån slags random tjej slagit henne i magen. Vad händer egentligen därborta i Leksand?!
Hur slösar man på bästa sätt bort en fin dag som denna? Tror jag sover ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar