Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Ja ja ja! Helt otroligt totalt fullkomligt underbart (steker på aningen mer med adjektiven). Familjen Hård/Mårtensson har intagit sin nya bostad. Livet leker. Livet lekte INTE i morse däremot. Vi slog piggt och glatt upp våra ögon och kände oss som kungen av världen (eh nej, inte alls). Vi skulle bege oss klockan 13.00. Citat Maja; "Aah! Vad bra att klockan är 11.03, vi ska packa och städa hela lägenheten (där vi bott hittlills) och jag har aldrig varit så bakis i hela mitt liv". Det blev då till att sätta fart på rumpsteken, DRICKA KAFFE och hetsstäda som aldrig förr. Det klarade vi bra i alla fall, blev bara en timme försenade och kräktes väldigt nästan av trötthet.
Maja skuttar runt planlöst. Hon packar upp en del, stannar, kommer bestört fram till mig, konstaterar att det är trångt på toan; "Hur ska vi få plats med all vår skit?", jag skrattar åt hennes uppgivenhet, hon svävar iväg, packar upp lite mer.. Ett evigt kretslopp. Nyss kom hon triumferande in med vad jag tyckte var ett gammalt svart bananskal. Det visade sig vara nån sorts torkad bönskida med frön i. "Var hittade du den?", undrade jag. "I min väska", sa fröken Hård och glodde på mig som om det skulle vara den mest naturliga saken som nånsin hänt.
Nu ska vi i alla fall fortsätta ha ångest över att vi har övermycket saker. Sen ska vi sova, utan lakan, för de vi äger hålls inlåsta som gisslan i vårt källarförråd. Guten Nacht.
Ps. Ser ganska mörbultad ut. Har snygga blåmärken som sträcker sig från foten till knäet (aningen överdriv), på BÅDA benen. Smalbenen värker. Graciösa Sanna aka "Ramlarn", ett smeknamn som myntats efter mina kavalkader av klumpigheter, ramlade tydligen runt i Zürich igår. Hon kände att livet lekte. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar