Go deep - No sleep
Denna helg ska bli så lyckad. Tydligen ska vi till gamla go'a Karlskrona och besöka min käre lilla kusin - med tillhörande föräldrar. Familjetripp / Familjehelg / Hela helgen med familjen / Bråk? Hah, jag skrattar faran i vitögat! För att på bästa sätt ladda upp inför bilresan på cirka tre timmar, gick jag ut igår.. Inte så helsmart kan man ju tycka, men detta mina vänner innebär att jag kommer sova gott gottigottgott hela vägen (vill jag tro, helt ärligt blir jag väll åksjuk och hänger med huvudet ut genom fönstret som en annan hund).
Igår var vi alltså bjudna till våra grannar på Kräftskiva. Det kom som en surprise, jag har ju aldrig varit den som får en kick av att trycka sönder och dra av kroppsdelar på djur (precis som om jag skulle göra det på människor?!). Redan efter den andra kräftan kände jag att min Kräft-karriär INTE skulle bli speciellt långvarig eller framgångsrik. Ett antal gånger fick jag bokstavligen torka av ansiktet med min väldigt kladdiga servett, då jag stänkt kräftsaft samt inälvor på mig själv. Som en bonus luktade händerna VÄLDIGT o-gott, minst sagt. Jag insåg mina egna begränsningar och satsade istället på tillbehören (och vinet).
Det var verkligen en trevlig tillställning vi hamnat på. Så trevlig att mina gäster (som jag bjudit hem eftersom Kajsa och jag skulle sticka efter maten) fick sitta själva i mitt hus, då jag slukade efterrätt. Men den som väntar på något gott, heter det ju..
Kvällen i stan blev också lyckad. Den innefattade i korta drag Elli och mig på Bishop's, Hampan och slutligen Harry's, där vi dansade som bara den. Med oss under kvällen var Magnus med tillhörande vänner, mycket trevligt! En sak jag fullkomligt älskar med att vara hemma är att man alltid stöter på (alltså träffar - inte stöter på) människor man känner. Det kan vara gamla klasskompisar eller någon man halvkänner och efter ett samtal med en sådan person, känner jag mig alltid glad inombords. Man kan kalla mig för ett barn på julafton..
Framåt två-snåret tyckte jag det var en superb idé att messa Marit. Infinity spelades över Harry's dansgolv och denna låt får mig alltid att tänka på Marit-Schmarit. Drog alltså iväg ett ganska gulligt sms och insåg cirka en halv sekund senare att "Oj, antagligen sover man i Rättvik vid det här laget" (fördom?). Fick tillbaka ett supergulligt svar senare och kunde pusta ut - Tjejen var vaken!
Just det, tillbaka till verkligheten och dagen som ligger framför mig. Har vi tur nalkas det segling då vi kommer fram till släkten = Sanna som i vanliga fall blir sjösjuk hänger över relingen och mår priiiima. Men det ska bli kul, FÅNGA DAGEN! Jag kommer verkligen fånga den känner jag. Fånga den med rosor på kinden och solsken i blick. Eeh. Bilturen kommer jag i alla fall att fånga genom att sova ganska så rejält, förväntar mig också en hel del dreggel mot fönsterrutan.
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar